Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - In- och utrikes 31. 3. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■/»- och utrikes
181
DET ÄR EN VÄG ATT GÅ. Vilken man skall slå in på i
Tyskland, vet man ännu mycket lite om. Man har där nere full
sysselsättning med andra och enligt de nuvarande härskarna
uppenbarligen nyttigare ting. Man har tagit makten och nu skall den också
användas. Kommunistpartiet har man dekapiterat genom att häkta
ledarna, så många man fått tag i. Socialdemokratin har man
visserligen än så länge tagit i något varsammare fast ingalunda med
silkesvantar. Dess press är förbjuden och skall så förbli, tills dess den
socialdemokratiska pressen i utlandet upphört att meddela något
från Tyskland. Det vore skäl att göra försöket, dels därför att det
vore av vikt att få se utfallet och dels därför att den angelsaksiska
borgerliga pressen ju i alla fall är den, som kommer med de värsta
avslöjandena, så att världen icke behöver förbli utan kunskap om
vad som sker under Hitlers kors.
Men det är icke detta, som nu främst sysselsätter denna mäktiga
och ideella rörelse, som nazismen ger sig ut för att vara. Nej, nu
håller man på att utrota judarna, ett uppdrag, som kan anses värdigt
rörelsens idealitet. Det har framkallat en protestaktion från de
engelska och amerikanska judarna (var är dock sir John Simon,
Englands judiska utrikesminister?), som ha för avsikt att bojkotta tyska
varor. Det biter väl föga, ty nazis uttryckliga mål är ju att isolera
Tyskland från den övriga världen.
DÅ MAN SKALL PÅ ALLVAR ta itu med den fordom starka
tyska arbetarrörelsen blir utgången svårare att förutsäga. Det finns
visserligen inte mycket hopp just nu för den som ännu tror på
demokratins möjligheter, men förhållandena kunna snabbt ändras.
Tillsvidare har den fackliga arbetarrörelsen valt att ställa sig avvaktande.
Man har offentligt deklarerat, att den bör vara oavhängig av de
politiska riktningarna och endast på bästa sätt tillvarata arbetarnas
intressen. Man erkänner i princip statens rätt att ingripa reglerande,
då allmänt intresse så kräver, och säger sig vara villig till samverkan
med arbetsgivarnas organisationer. Monopol kräves icke.
Så långt man kan bedöma, finnes i denna deklaration ingenting,
som strider mot de uppfattningar, som förut hävdats. Allt kommer
an på hur principerna tillämpas. De ge utrymme för mycket arbete
till medlemmarnas fromma men kanske också för självupp: "
Det tillkommer näppeligen utlandet att döma förrän man
se^resiita’-tet, även om man kan ha anledning misströsta om möjligheterna^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
