Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - Vad lär oss Tyskland? Av Valter Åman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dömd att bli fascistisk eller ytterlighetsbetonad. Att den i ett trängt
ekonomiskt läge lätt kan bli det på grund av sin ringa bekantskap
med samhällsföreteelser och -frågor, bör endast öka
socialdemokratins aktivitet på denna front.
Gunnar Hirdman ansåg vid något tillfälle, att den tyska
socialdemokratin alltför kraftigt betonat sin internationalism, vilket
skapade vissa svårigheter för densamma. Faran för socialdemokratin
ligger här i att plädera för internationalism utan att göra klart
för de mindre initierade att denna internationalism icke
strider emot det egna landet eller dess intressen utan tvärtom. Det
är sålunda icke endast taktiskt oklokt utan reellt oriktigt att
framhålla socialdemokratin som antipatriotisk. Med det slag av nationell
romantik, som ytterlighetselementen hänge sig åt, har
socialdemokratin dock ingenting att skaffa, lika litet som med den revolutionära
romantik, som i avgörande ögonblick ofta nog går hand i hand med den
nationella.
Att vissa brister vidlåda alla demokratiska rörelser, är lika
naturligt som att varje individ icke är felfri. Risken för demokratin
kan bestå däri, att den är alltför tolerant mot dem, som icke erkänna
den, utan låter den tack vare den demokratiska friheten, föra en
mot demokratin riktad kamp och detta med medel, som icke äro
strängt demokratiska. Fallet Tyskland visar, att demokratin där
nere alltför länge tolererade de nazistiska och kommunistiska
våldsmakarnas organisations verksamhet, trots att den ofta tog sig uttryck
i blodsdåd. Sverge bör ta lärdom härav.
Men liksom den släpphänta toleransen kan bli en fara för
demokratin och arbetarrörelsen, kan även intoleransen bli det. Det saknas
icke röster, som predika "renlärighet" och "verklig socialism", varmed
ofta förstås dogmtro och marxistiskt katekesläseri. Den svenska
arbetarrörelsen har vunnit sin starka ställning genom att den haft
fönsterna öppna åt alla håll. Dogmatisk har den aldrig varit. Den
subjektivitetslära, som företrädes av en del yngre akademiska
krafter, kan bli farlig, ty den är en ren maktlära. Resonemanget: allting
är subjektivt, låt oss därför vara subjektiva, passar en eremit, men
icke en samhällsvarelse som måste ta hänsyn till andra. Då vi kämpa
mot ett kapitalistiskt-borgerligt samhällssystem, mena dessa
akademiker att allt som emanerar från borgerligt håll måste vara
förkastligt. Inte minst det som säges av "borgerliga" vetenskapsmän.
Om resonemanget föres för att därmed nedsätta värdet av dessa
"borgerliga" vetenskapsmäns kvalifikationer, så är det inte endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
