Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - Kvinnor med vilja. Av Victor Svanberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otrohetens yttersta grund en intensiv kvinnlig — förr skulle man
sagt okvinnlig — självhävdelse. En ung grevinna lär sig för att
imponera på sin nedlåtande man först att skilja vinsorter, så att
köra bil, sedan att flirta med chauffören, men då hon får veta att
greven ej kan sänka sig till svartsjuka mot tjänstefolk, tar hon
i stället till älskare en adelig. Hon vill hävda sig till varje pris.
Mer upplevd verkar samma tes i slutnovellen. En
bruksförvaltarfamilj demoraliseras, ruineras och skingras genom hustruns
hyckleri, varmed hon överskyler sin kärlek till en annan man, men
denna brottsliga kärlek har i sin tur till orsak hat till maken, fött
av mindervärdighetskänsla eller hellre av sårad likvärdighetskänsla:
<quote>Sigurd hade börjat bli så överlägsen mot mig. Det var han som hade
pengarna om hand. Han förtjänade dem på att vara gruvförvaltare, och han
skröt över det, men vet du, att vara gruvförvaltare, det är ingen konst. Jag
vikarierade ofta för honom, jag satte mig in i arbetet, jag skötte det bättre
än han... Kom vänner att hälsa på oss behandlades hans hustru som luft,
för en kvinna är ju ingenting — — — jag var beroende av honom som
försörjare, och för barnets skull, som vi hade tillsammans — och så bedrog jag
honom. Det är så förtryckta hämnas på sina förtryckare, ser du, de
bedrar dem, när de inte är starka nog att resa sig öppet.</quote>
En man må vara hur mycket fiende till förtryck som helst, hur
mycket vän som helst av kvinnans emancipation, han kan inte neka
sig att göra en liten invändning mot det citerade resonemanget.
En kvinna, hur duglig hon än är, borde väl vara glad att kunna dölja
sin mans oduglighet för världen så länge hon inte försäkrat sig om
rätten att överta den plats, hon kan sköta bättre än han. Det är
samhällskonventionen hon bör ägna sitt hat, inte personen, och
äktenskapsbrott torde vara en väl lång omväg för den som vill mer
allmänt än hittills besätta bruksförvaltartjänster med kvinnor.
Den som kände Ingeborg Björklund blott genom hennes
hyperfeministiska novellsamling, skulle kunna begå det misstaget att kalla
henne oerotisk.
Hennes diktbok Kärleksdikt talar ett annat och tillförlitligare
språk. Jag har sökt i mitt minne efter en svensk diktsamling, ny
eller gammal, som kan jämföras med denna i fråga om rikedom på
olika och dock sammanhörande erotiska stämningar. Jag har ej
funnit någon.
Den självklara men av emancipationsfiender missbrukade satsen,
att kvinnan är och förblir mer könsvarelse, mer känslovarelse än
mannen, får lysande exempel i dessa bikter av en emanciperad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
