Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - In- och utrikes 30. 4. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även om någon princip skulle få stryka på foten. Frankrikes
medverkan behövs vid världens återuppbyggande.
EN GRUPP AKADEMIKER inom arbetarrörelsen har ansett
lämpligt att delge allmänheten sin uppfattning, att den "borgerliga"
demokratin medför allvarsamma risker för arbetarklassen och att det
finns en grundläggande skillnad mellan denna demokrati och den
rätttrogna socialism, som akademikerna förfäkta. Man anser på det
hållet icke tillräckligt att föra fram sina egna meningar utan vill
gärna också sätta munkorg på andra och man frågar hur Tiden kan
bereda plats åt uttryck för motsatt uppfattning. Jag skall inte spilla
många ord på dessa akademiker, men så mycket bör kanske sägas,
att den nuvarande redaktionen inte redigerar tidskriften under
sneglande åt Clartéhållet och inte tar order därifrån. Det kan kanske
också vara en nyttig upplysning, att hr Åmans artikel, som man
"bemöter" med enbart glåpord och inblandning av ovidkommande
personer och som därför kan förmodas ha råkat en öm punkt, var
skriven innan diktaturtanken fick ta sig uttryck i Clartés tredje
häfte och ej avsåg att behandla de däri framförda synpunkterna.
Det är en underlig mentalitet, som dessa akademiker låta komma
till synes. Alla de som inte vilja dansa efter deras pipa äro
splittrare och dåliga socialdemokrater. Det gäller tydligen hela raden
partiorgan, som på ett eller annat sätt yttrat sig —
Socialdemokraten, Ny Tid, Frihet, Folkbladet och även Fackföreningsrörelsen samt
förmodligen många andra. Det påminner liksom hånglet med
diktaturtanken om en större frändskap med kommunismen än med
socialdemokratin och man frågar sig, varför dessa herrar icke i stället
ansluta sig till det parti, som närmast synes svara mot deras allmänna
läggning och inställning. Man kan ha starka skäl att förmoda, att
den socialdemokratiska rörelsen därefter skulle ha lättare att vinna
gehör inom de akademiska kretsarna. Gammal erfarenhet har lärt,
att många studenter reagera mot frasradikalismen och ogärna
beblanda sig med den.
Nu skall man emellertid inte komma och påstå att denna
kallsinnighet gentemot Clarté-akademikerna bottnar i "hat mot deras
föräldrar och mindervärdeskänslor (som ibland inte sakna reellt
underlag!) inför de intellektuella". Deras föräldrar äro i detta
sammanhang ovidkommande part och några mindervärdeskänslor lära väl
ändå svårligen kunna uppkomma inför de omstridda utgjutelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
