Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Henrik Petrini
Arbetsgivaren däremot beräknar att kunna nästan fördubbla sina
inkomster i det senare fallet, medan han inte förtjänar några pengar
i det förra.
Vilkendera utvägen blir nu vald? Här är det som samhällets
grundval, den privata äganderätten, blir den utslagsgivande. Saken är klar.
Men hur kommer det att gå?
Alla arbetsgivare göra likadant, staten själv inbegripen, och så
avskedas halva befolkningen, som nu måste försvinna ur samhället
på ett eller annat sätt. Men då blir det endast hälften så många
konsumenter kvar, och produktionen måste därför minskas till
hälften. Därmed gick arbetsgivarens beräknade stora vinst upp i rök.
Tvärtom ser han sig än en gång föranlåten att avskeda hälften av
sitt folk och så fortgår det undan för undan. Befolkningen
reduceras således ännu en gång till hälften och på samma sätt går det
med återstoden o. s. v.
Resultatet blir, ait hela befolkningen tar slut, om de nya
förmånerna skola utnyttjas efter den strängt genomförda
privatkapitalistiska principen.
Man kan matematiskt bevisa att resultatet blir detsamma, om det
endast är fråga om en mindre arbetsbesparande anordning på ett
enda område.
Enda möjligheten att undgå en fullständig ruin för landet vore
den, att arbetsgivaren vore nog förutseende, att välja alternativet
att bibehålla alla sina arbetare och tjänstemän med reducerad
arbetstid och lönen oförändrad. Då skulle allting f. ö. förbli vid det
gamla, och landet vore räddat. Detta bleve även händelsen, ifall
ena hälften av de anställda finge arbeta för fullt och den andra
hälften bleve arbetslös men finge behålla sina löner oförändrade.
Verkligheten är tydligen underbarare än vad någon hade kunnat
ana, och "det sunda bondförståndet" är inte alltid pålitligt. Här ha
vi nu framför oss ett exempel på hur en hop människor kunna
rädda hela landet från total undergång bara genom sin existens som
konsumenter utan att behöva göra en hårsmån nytta för sig. Detta
förhållande är ovedersagligen bevisat, men strider så fullständigt;
mot alla våra begrepp, att vi ha svårt för att fatta galoppen.
Nu förstå vi också att den omstridda metod regeringen vill
använda för att ordna arbetslöshetsproblemet inte är att apriori anse
som niüncbhausiansk, och vi förstå även varför den har haft så
svårt att bli förstådd. Vidare måste vi spörja oss hur det kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
