Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslöshet och sainhällssolidaritet 287
Grundfelet i det nuvarande tillståndet är, som vi ha sett, att
företagaren har rätt att utan vidare avskeda arbetare och ersätta dem
med maskiner eller andra förenklingar av driften. Ett förbud
häremot är omöjligt att upprätthålla på grund av konkurrensen, och då
synes det endast återstå att förbjuda även denna och i stället införa
monopol på alla områden. Lyckligtvis är denna slutsats förhastad,
för det var endast under förutsättning av en obegränsad privat
äganderätt, som konkurrensen hade nyssnämnda verkan. Vi gjorde
nämligen ännu en förutsättning, som föreföll så självklar att den
inte ens omnämndes, och det var, att en privat företagare har rätt
att stoppa hela vinsten av sin verksamhet i sin egen ficka. Därför
blir det nödvändigt att från grunden skärskåda frågan om den
privata äganderätten i dess förhållande till samhällets krav.
Samhällets organisation är baserad på den obegränsade privata
äganderättens princip, därom torde alla vara ense, men att denna
endast är en chimär, har man inte kommit på det klara med. Denna
föreställning om en absolut äganderätt har man insupit från den
spädaste barndomen, då man efter behag fick leka med sina leksaker
eller slå sönder dem. Men redan ifråga om kläder och andra
nyttigheter var äganderätten åtskilligt inskränkt. Och så har man vant
sig vid den virriga föreställningen om en absolut äganderätt, som
av diverse orsaker är inskränkt på mångahanda sätt.
Sina inkomster rår man inte om helt och hållet, en del därav
äges av stat och kommun, nämligen skatten. Vanhävdslagen
inskränker jordägarens rätt att behandla sin egendom hur han vill, och en
butiksägare får inte hålla öppet när han vill. Ja, det lär till och
med vara förbjudet för den enskilde att arbeta på söndagen, fast
ingen vet om, att en så besynnerlig lag existerar ännu. På alla
områden ingriper samhället i och inskränker den privata äganderätten,
så att denna faktiskt ingalunda är den absoluta princip, som man
är van att tro på som en kär illusion.
Se vi saken i stort från biologisk synpunkt, så är den absoluta
äganderätten självklar ifråga om djur som leva isolerade eller
parvis, såsom rovdjuren, men människan är liksom myran ett
samhällsdjur, och här är det samhället som ytterst innehar den absoluta
äganderätten. Man får därför en riktigare och klarare syn på livet,
om man lämnar åsido all tanke på att det skulle existera någon
fullständigt individuell och fri äganderätt till tingen. I stället bör
man betrakta samhället såsom den rätte ägaren, som lämnar ut all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
