Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Hitlers ungdomsår. Av Arnold Ljungdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag här inte desto mindre anför dem, så sker det därför att
den bild av "ledaren" som de förmedlar på ett utomordentligt
trovärdigt sätt kompletterar och avrundar det porträtt som Hitler ger
av sig själv i sitt redan omnämnda arbete Min kamp —
huvudkällan till studiet av hans mentalitet.
Min kamp av Adolf Hitler — det ligger något av en
symbol i denna personligt tillspetsade titel. Ingen fråga om något
sådant som "vår" kamp, partiets kamp, den "nationella
revolutionens" kamp. Man kommer osökt att tänka på formeln:
"staten det är jag" — den sista gest som den döende absolutismen
var i stånd att producera. Och så ligger redan i titeln på Hitlers
bok ett tecken på den tyska medelklassens slutliga undergång i den
fascistiska diktaturen. Inget folk längre, inga klasser — bara den
egocentriska småborgarens förtvivlade skri ut i den tomma
samhällsrymden: jag, jag, Adolf Hitler!
Av alla obehag som man måste underkasta sig för inträngandet
i nationalsocialismens idévärld är utan tvivel läsningen av Hitlers
780 sidor tjocka bok det värsta. Inte bara därför att denne den
tyska kulturens förnyare är totalt oförmögen att prestera en
ordentlig och sammanhängande tysk mening eller därför att det på snart
sagt varje sida vimlar av grodor sådana som: "ödets hårda
knytnävslag öppnade mitt öga", "Tyskland kämpar i armarna på en
rasande orm" o. s. v. Avnjutandet av sådana fadäser kan visserligen
bli påkostande nog, men deras förekomst behöver i och för sig inte
avgöra bokens värde. Värre är att man i hela denna andliga
självdeklaration förgäves söker efter en enda originell tanke, en
synpunkt som inte redan hundratusen gånger har framställts och
omtuggats ända till leda.
Och en sak till. Min kamp är en självbiografi. Hitler hade med
denna bok, där han avlägger räkenskap över sitt liv, kunnat skapa
ett mänskligt dokument av förblivande värde. Han hade kunnat
göra det trots sin pratsjuka och sin dåliga stil. Det enda som
behövdes för det ändamålet var att han hade ägt en smula ärlighet
mot sig själv. Men Adolf Hitlers levnadshistoria är inte en sökande
människas bikt. Dess mest utmärkande egenskap är tvärtom ett
solitt och outhärdligt fariseiskt rättshaveri, som sätter sig själv i
världens centrum och ingenting vet om sökande och kamp, om tvivel
och självkännedom. Småborgaren överblickar sitt liv och finner allt
ganska gott.
Den lille anföraren.
"Som en lycklig omständighet betraktar jag det numera att ödet
utsåg Braunau vid Inn till min födelseplats", börjar Hitler sin bok.
’Denna stad ligger nämligen vid gränsen mellan de bägge tyska
stater, vilkas återförening åtminstone för oss unga framstår som en
livsuppgift som vi med alla medel avser att förverkliga." Man ser
att "ödet" redan från början har haft sina bestämda avsikter med
Adolf Hitler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
