Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 30 juni 1933 - In- och utrikes 30. 6. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 tn- och utrikes
myntfoten medför visserligen inga absoluta hinder för en
prisstegringspolitik, men att lämna garantier för att denna prisstegring
kommer att ske i jämn takt inom flertalet länder, är dock knappast
möjligt. Först när resp. länder nått den prisnivå de var för sig
kunna anse önskvärd, kan tiden vara inne att stabilisera, men då
man hunnit så långt, lära några särskilda åtgärder fördenskull icke
vara erforderliga.
KONFERENSENS ÖDE kan följaktligen icke avgöras.
Vidhåller man från guldländernas sida sina krav om att få påverka
utvecklingen också inom de länder, som beslutat sig för ett
bestämt prisstegringsprogram, såsom Amerika och vårt land och
förmodligen också England, och är man ovillig att diskutera andra av
valutastabiliseringen mer eller mindre oberoende frågor, är det väl
lika bra, att konferensen först som sist packar samman och först
mötes, då dessa länder lyckats eller, mindre sannolikt, misslyckats.
Världen skulle sannolikt tjäna mer på den utvecklingen än på en
obetänksam stabilisering nu. Man kan ha anledning förmoda, att
vårt land i ty fall efter bästa förmåga kommer att söka hålla jämna
steg med utvecklingen inom Amerika och som man får hoppas
England och dess dominions, som kanske ännu mer än
moderlandet torde vara benägna att följa den amerikanska politiken. I
längden må vi säkert bäst av en dylik följsamhet.
DET HAN ICKE FÖRNEKAS, att man i Amerika redan
vunnit vissa resultat. Priserna på åtskilliga varor ha redan stigit och
det t. o. m. ganska avsevärt. Vetepriset, som legat nere under
50 cents per bushel har nått upp i en dollar, vilket för övrigt
komplicerat läget, eftersom skatt kunde påläggas en jordbrukets
produkt upp till skillnaden mellan det nuvarande priset och
medelpriset 1909—13, och då detta medelpris var 89 cent, ligger priset
nu redan över. Inkomsten av denna skatt skulle användas för att
ersätta de farmare, som minskade sin odlade areal. Man får
således inga inkomster för detta ändamål, men inskränkning är
förmodligen mera behövlig vid ett högre pris än vid ett lägre, och för
övrigt lär det redan ha visat sig, att farmarna icke längre äro så
benägna för en arealminskning, sedan priserna stigit.
Att lägga märke till är också, att priserna på de varor, som förut
fallit mest i pris, äro de som nu stigit kraftigast. Prisstegringen
synes sålunda komma att medföra även en önskvärd utjämning av
(le olika priserna, vilket många betvivlat kunna bli fallet. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
