Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 7, 30 juni 1933
- Litteratur
- Stefan Zweig: Marie Antoinette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Stefan Zweig: Marié Antoinette. Bonniers. Kr. 12: —.
Det är tragiskt med de vanliga människorna i ovanliga situationer*
JOch allra mest tragiskt om den ovanliga situationen är av världshistorisk
art. I århundraden kastas därefter alla forskningens bländande
strålkastare över den armes liv, över varje hans; handling, hans ord, han^
fel eller förtjänst. Och tusen tankar tänks och drömmar dröms om hun
det gått om vederbörande handlat si eller så i avgörande och ödesdigra
stunder. Men till vad nytta — fakta kvarstå, och bakom dem de ännit
större, de väsentliga och essentiella händelserna, det som; skedde i det
som syntes ske.
Vid bilden av 1700-talets sista franska kungapar är kanske det mest
skrämmande hur hopplöst obetydligt det varit för historiens väldiga
händelseutveckling om Louis XVI varit klok och stark eller hans drottning
pliktmedveten och vis. Kanske hade den sociala revolutionen skett utan,
den kontrapunkt i den västerländska historien som vi kalla] 1789. Mien
obevekligen hade Klio vänt sitt blad och fört skildringen över från
feodalism till borgardöme. Detta är det väsentliga och| betydelsefulla.
Revolutionens förödelseår stå blott som sekundära företeelser och
rokokomänniskornas öden sakna ur denna synvinkel; mer intresse än det,
rent personhistoriska. Dock — det är stort nog! och så mycket måste
man medgiva att om rätt de sista Bour bone maj icke kunde rubba ut-/
vecklingens obarmhärtiga framskridande hade de dock genom ett} litet
uns -av klokhet kunnat befria sitt folk från revolutionens födslovåndor.
Formen är människan dock mäktig att giva sitt öde även om innehållet
skapas fram av hårda orubbliga lagar. Vi som, stå på tröskeln till en
ny tid vars namn vi icke, veta — långt miinidre då dess djupaste
inne-ihåll — vi få aldrig glömma detta att utvecklingen verkar med en
naturkrafts väldighet, men att det understundom dock ges möjligheter att
leda de väldiga krafterna så att skadorna bli, de minsta möjliga. Men
det sker aldrig genom att reaktionärt och verklighetsfrämmande dämma
upp utan genom att öppna nya leder, genom att acceptera sin egen tid,
att leva den nära och söka finna de primära krafter som verka i den.
Men det var allt detta som Fanden regimq förgät. Man levde i en.
värld så långt från verklighetens att man lika gärna kunde styrt
Frankrike från planeten Mars. Det är nu en gång kunglighetens tragedi och
rojalismens största svaghet att dessa människor, som av födsel och
arv-ställas i händelsernas mitt genom ceremoniel och mänsklig dårskap få
ett postame,nt att stå på så högt att det brusiajnde Larjmet Vid deras,
fötter knappt nå upp till deras öron annat än som en fjärran viskning.
Så levde Marié Antoinette, den stora Maria Teresias dotter. Stefan
Zweigs femhundra sidor mäktiga studie över henne avser; att taga ned
henne från hennes piedestal, att göra henne mänsklig och levande.
Som allt vad denne borne psykolog gör är också detta glänsande. Han
lämnar stort sett åtsidan allt som icke hjälper till att tränga människan
in på livet, den människa som levde i den glada, otroligt ytliga, flådd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0356.html
