Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Händelser och spörsmål - Finska valet - Fyrmaktspakten ett nytt Locarno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 407
De i valet deltagande nazistgrupperna skördade inga lagrar. Den
största gruppen, Kalstas, fick ihop något över 2,000 röster, det var
allt. Ruutus grupp, en smula mera radikal säges1 det, nådde inte mer
än till 1,700. Även tillsammanslagna skulle nazisterna därför’ icke ha
erhållit någon representant.
För att dra till sig arbetarröster hade de borgerliga partierna satt
upp ett par nationella arbetarlistor, som före valtet även ay rikssvenska1
förståsigpåare förklarades ha vunnit livlig genklang. Pretentionerna
voro tydligen inte stora, ty de fingo endast: några hundratal röster.,
Socialdemokraterna äro nu för andra gången uppe över 400,000
röster. Förra gången var 1917. Sedan följde en; nedgång 1919 och
därefter inträffade den kommunistiska splittringen, varvid
sociialdemb-kraternas röstetal sjönk till 217,000. Men därefter har det gått stadigt
uppåt såsom framgår av denna tabell:
Röster %
1922..................... 216,900 25,i
1924..................... 255,100 29,o
1927..................... 257,600 28,3
Röster %
1929.................. 260,300 27,4
1930................... 385,800 34,4
1933.................. 412,800 37,3
Partiet är tillbaka vid ställningen före kommunistavsöndringen om
man ser till de procentuella talen och iabstølut; sett i närheten av
högvattensmärket före inbördeskriget. Man torde kunna räkna med att
framgången nu skall ge större möjligheter art bygga ut
organisationerna, både de politiska och de fackliga, looh öm idiet lyckad, böra
framtida valframgångar icke vara uteslutna.
Fyrmaktspakten —
ett nytt Locarno.
Den 7 juni och 15 juli 1933 undertecknades i
Rom den s. k. fyrmaktspakten, även kallad
Mussolinipakten, av Tysklands, Storbritanniens
och Frankrikes regeringsombud samt av Mussolini. Efter
Kellogg-paktens undertecknande betecknar detta utan tvivel den betydelsefullaste
händelsen i Europas historia — en fredsgaranti, tillkommen idet ögonblick,
då nedrustningskonferensen tycktes definitivt ha kommit in i en
återvändsgränd och då den nationalistiska stormfloden i Tyskland ytterligare
skärpt den allmänna misstron i Europa.
I det skick, vari pakten slutligen fördes ut 1 livet, tycks dem först
ha skisserats av Mussolini under dennes konferens med MacDonald
vid hans besök i Rom i mars i år. Detta hindrar givetvis icke att paktens
tillkomsthistoria sträcker sig såväl längre tillbaka som längre fram i
tiden — det kommer att bli en intrikat uppgift för vår epfoks
historie*-skrivare att analysera fram de skiftande politiska faktorer, som efter
många växlingar och kombinationsförsök slutligen förde fram till
fyrmaktspakten.
Redan i juli 1931, då Brüning och Curtius avlade besök hos Laval
och Briand i Paris, föreslogs från fransk sida, tydligen närmast på
initiativ av finansminister Flandin, att Frankrike skulle bevilja Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
