Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Socialiseringsfrågan. Av Alg. Bengtson. I. Varför den bör diskuteras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 Alg. Bengtson
några stora steg i vare sig den ena eller andra riktningen. Men har
partiet förmått få en majoritet av 1 à 2 röster så bör det ju inte
vara en omöjlighet att öka övervikten till 10—15 röster och då, ja,
då står socialdemokratin säkerligen inför tvånget att låta någonting
ske. Styrkan hos den folkrörelse, som partiet för de uppgifter,
som då uppställa sig, måste uppbåda och organisera, står emellertid
i direkt förhållande till bärigheten hos den åskådning som är
tillfinnandes bland massorna. En enhetlig och grundmurad uppfattning
om vad som bör och kan göras i rätta ögonblicket är enda säkra
värnet mot de politiska kastvindarna och enda grundvalen för den
stabilitet som då är nödvändigare än någonsin. En dylik klar och
välgrundad uppfattning ernås inte utan upplysning och diskussion i
frågorna. Och det räcker härvid inte att bara debattera lönefrågor,
arbetslöshetstullar och allt detta som nu länge utgjort vår dagliga
spis. Vårt intresse måste gå ett steg längre och i debatten innesluta
alla de ekonomiska och organisatoriska problem som aktualiserats av
det rådande samhällssystemets bristfälligheter och nödvändigheten
att om justera detta system i socialistisk riktning.
Men denna diskussion till klarhet är inte nödvändig enbart ur
socialdemokratins inre synpunkter. Med allt större rätt kräva våra
borgerliga motståndare rent besked om vad som kommer att ske den
tid då makten ohjälpligt går dem ur händerna. Man drives härvid
troligen icke enbart av nyfikenhet eller av lust att ställa oss mot
väggen. Man ser de socialdemokratiska väljarnas ständigt växande
skaror. Man ser ögonblicket nalkas med ödets oundviklighet då
makten glider över till de fruktade socialisterna, och man frågar sig vad
detta kommer att innebära för det gamla borgerliga samhället. Får
man icke svar på sina frågor är det inte underligt om man i sin
okunnighet och oro börjar måla hin på väggen. Alla som arbeta i
socialistskräck ha här en ypperlig jordmån och chansen blir god att
samla alla borgerliga skaror till en sista strid mot det anstormande
socialistväldet. Här hjälper ingenting annat än ljus, mera ljus.
Men vilka resurser har en ljusspridare att komma med i dessa
stycken för närvarande? Vilket svar ges vanligen från vårt håll om
en borgerlig kommer på idén att spörja vad vi tänka göra med
det kapitalistiska samhället? I 99 fall av 100 klaras väl en dylik
situation av ungefär som skedde vid ett tillfälle under senaste
valrörelsen i de trakter där skribenten har sin hemvist. Vid en
diskussion fällde en socialdemokrat några kritiska ord om det rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
