Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? Av Nils Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägen sak att armén — så länge den existerar — hålles fri från
politik, att hela dess arbete inriktas på det rent tekniska, fackmässiga
med sikte allenast på uppgiften att utåt värna landet men iakttaga
lojalitet inåt, mot den författning och statsform, folket valt.
Är det i de demokratiska länderna, är det i vårt land för
optimistiskt att räkna på en sådan lojalitet inom försvarsväsendet? Är
det att hoppas att militären skall visa lojalitet även under en
socialistisk regim? Under förutsättning att folkets överväldigande majoritet
håller fast vid demokratin — och i annan ordning lär man icke
kunna räkna på en socialistisk regim — och konsekvent avvisar
våldet som medel i den politiska kampen kan det icke vara oberättigat
att räkna på denna lojalitet. En framträngande socialdemokrati kan
givetvis ses med mindre blida ögon av militären därför att
socialdemokratin tror mindre på militärens betydelse för landets trygghet
och är angelägen att minska på militärbördorna ända till
avrust-ning, men om folkmajoritetens mening är densamma, får militären
givetvis resignera. Att den skulle göra uppror under i övrigt
fredliga förhållanden mot en övertygande folkmajoritet förefaller vara
en fantastisk tanke.
Enligt detta resonemang träder militären tillbaka i demokratins
problem. Det måste vara en rimlig slutledning för de demokratiska
ländernas del. Man räknar icke med militärt försvar för demokratin
men icke heller med militärt hot mot densamma. I den mån
demokratin måste lita till våldsmedel mot dem som med våld vilja störta
densamma bör den civila ordningsmakten förslå (men även här måste
tillses att dess lojalitet håller provet; nazistiska polismän böra
verkligen icke tolereras). Gripa antidemokratiska strömningar omkring
sig till den grad, att demokratin icke omfattas av folkflertalet, hjälpa
heller inga militära medel, utan demokratin faller. Men det vill nog
till mycket innan de nordiska folkens stora massa skall förkasta den
folkliga självstyrelsen, som vuxit fram under århundradens
utveckling, och överlämna sig på nåd och onåd åt ett diktatoriskt välde.
T. o. m. det finska folket har nyligen med oväntad styrka sagt ifrån
på den punkten. Det skulle förvåna om icke norrmännen komma att
göra detsamma vid stortingsvalet i oktober. Och de svenska och
danska folken äro naturligen än mindre mottagliga för
diktaturtanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
