Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Österrike och Hitller-Tyskland. Av L. Albert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överfall vore ett fullbordat faktum, kunde det utlösa ett europeiskt
krig, men det kunde också i ett annat läge av makterna behandlas
ungefär som Mandsjuriets erövring av Japan. Dock kommer det
förmodligen till slut att bero på Österrikes eget uppträdande.
Regeringen Dollfuss kan i längden inför så allvarliga yttre faror
blott hävda sig under två förutsättningar, dels en klar
utrikespolitisk linje, som blott kan bestå i en av socialdemokratin länge krävd
ovillkorlig neutralitet men icke i fasthållandet vid det
italienskungerska systemet, bakom vilket den Habsburgska restaurationen
skymtar, den österrikiska klerikalismens gamla önskedröm, och för
det andra genom en inrikespolitik, som verkligen kan förena alla
mot hakekorset fientliga klasser i Österrike, framförallt
arbetarklassen. Det råder intet tvivel om att ännu så länge ingen av dessa
båda förutsättningar föreligger.
Att en utrikespolitik, som kan inveckla Österrike i krigiska
äventyr och slutligen leda till ett återinsättande av den mycket
förbannade habsburgska dynastin, icke kan bjuda arbetarklassen någonting
är tydligt. Ännu viktigare är det att ha klart för sig, att det rykte
att vara en kämpe för friheten, som Dollfuss åtnjuter på sina håll,
är alldeles oberättigat. Regeringen Dollfuss styr tvärtom för fulla
segel rakt in i fascismen. Blott den omständigheten, att en seger
för nationalsocialismen under de nu för Österrike gällande speciella
förhållandena vore detsamma som slutet på dess tillvaro som stat,
har framkallat regeringspartiernas motstånd mot den bruna
fascismen. Deras mål är dock icke demokratin utan en
klerikal-kapitalistisk-monarkistisk fascism, som i bästa fall komme att skilja sig
från den tyska genom att koncentrationslägren saknas och kanske
inte ens det. Tills vidare har man stannat vid en byråkratisk
polisstat, där parlamentet fösts åt sidan liksom grundlagsdomstolen, det
vill säga varje som helst rättsgaranti. Att statsapparaten, radion
inräknad, uteslutande skall stå i regeringsgruppernas tjänst, är ett
utpräglat fascistiskt drag liksom hemvärnens karaktär av hjälppolis.
Medräknar man arbetslöshetsförsäkringens förstörande, den av
staten stödda lönenedpressningen, uppmjukandet av hyresskyddet,
den gränslösa klerikala kulturreaktionen, de finansiella rövartågen
mot det röda Wien, så har man en bild, som visar, vilken frihet
Dollfuss kämpar för.
Häri består den huvudsakliga faran för Österrikes kommande
utveckling. Redan talar man om en författningsreform, som under
namn av korporativ uppbyggnad skall skjuta de sista resterna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
