Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - In- och utrikes 31. 10. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 In- och utrikes
sett tillräckligt. Om de industrier, som äro inriktade på
kapitalvaruproduktion, skola bli delaktiga i en konjunkturuppgång, och det
torde vara nödvändigt, om en uppgång över huvud skall kunna hålla
sig, är det därför svårt att se, att icke samhällets medverkan skulle
vara till nytta.
Men för den sanne liberalen är som bekant så gott som all statlig
verksamhet av ondo. Här om någonstans bör det sparas, alldeles
oavsett om det är en klok sparsamhet eller inte, om det är till gagn
för samhället eller inte. Det underliga är, att man har så svårt att
komma fram med konkreta förslag, då sådana begäras. Så länge
dylika utebli, kan man med full rätt tala om sparsamhetsdemagogi.
Det bör kanske sägas, att då man efterlyser förslag, gäller det inte
fall, där man slösar med tillgängliga resurser, ty på den punkten
äro väl alla överens. Fastmera är det fråga om på vilka punkter
medborgarna äro villiga att acceptera en sänkt standard för nöjet
att se ett ännu större kapitalbelopp ligga oanvänt. Ty något annat
rimligt resultat av åtgärderna kan man för närvarande knappast
vänta sig.
DET FÖREKOMMER FÖR NÄRVARANDE en form av
sparsamhet, som torde kunna ha sina risker. Vår betalningsbalans
är otvivelaktigt ganska starkt aktiv. Vår export visar i och för sig
glädjande tecken till ökning och våra tillgodohavanden gentemot
utlandet ha stigit. Importen har däremot hållits nere. Är detta i
längden klokt? Om våra tillgodohavanden behålla sitt värde, betyder det
väl mindre, hur man gör, men om de skulle falla i värde, så att vi
om någon tid få mycket mindre för dem, vore det inte då bättre
att ta värdets motsvarighet i varor? Att ideligen exportera utan
motprestation från importlandets sida, vore att skänka bort våra
varor, vilket icke gärna kan leda till välstånd. Naturligtvis kan
överskottet mera fast placeras, men det sker inte och var eller hur skulle
det ske med utsikt till någorlunda säkerhet för framtiden Givetvis
kan en omläggning till allt större självhushållning bli nödvändig,
men har man i så fall verkligen gjort konsekvenserna klara för sig?
Med detta har inte sagts, att det fördelaktiga är en passiv
betalningsbalans, långt därifrån, utan avsikten har endast varit att rikta
uppmärksamheten på att saken har två sidor.
EN STOR DEL AV DET LEDIGA kapital, vi för
närvarande ha, skulle förmodligen finna användning, ifall den långvariga
konflikten på byggnadsmarknaden toge slut. Freden skymtar dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
