Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Arbetarrörelsen och militären. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarrörelsen och militären 523
därmed självklart att man söker skingra denna inbillning. Men det
följer inte alldeles självklart, att man skall avlägsna vidskepelsens
föremål så snart hälften plus en av befolkningen blivit fri därifrån.
Den kloke skall icke i vått och torrt falla undan för den vidskeplige
och fördomsfulle. Men den kloke skall i sin kamp mot fördomar
och vidskepelser fara så hovsamt fram,, att han icke i onödan
stegrar vidskepelsen till fanatism och därmed gör det onda värre.
Risken är kanske för tillfället överstånden. Men jag är ganska
förvissad om att, om socialdemokratin med en knapp majoritet sökte
genomdriva en "isolerad avrustning" mot en betydande minoritet
som anser det nuvarande militärväsendet vara en trygghetsgaranti
av omistligt värde — då skulle man därmed riskera en söndring och
tvedräkt av sådan art, att skadan därav bleve större än allt vad man
avsåg att vinna.
Det fanns de som på sin tid hävdade, att det var en dum och
olycklig politik att genomtrumfa den så kallade arbetsfredslagen på sätt
som skedde, även om lagen var sakligt motiverad och motståndet
övervägande affektbetonat. Jag syftar närmast på den verkligt
upprörda kritik som i några liberala tidningar riktades icke mot lagen
som sådan utan mot sättet att klumpa den igenom. Och jag kan
för min del inte komma ifrån den uppfattningen, att även om det
den gången gick lyckligt, har man därför ingen anledning att mildra
domen över metoden. En gång kan det gå bra — en annan gång
kan det gå som det gick med åsnan och svampsäckarna.
Händelserna i Tyskland ha givit icke minst arbetarrörelsen och
socialdemokratin anledning att ånyo pröva sin ställning till
militärväsendet.
Händelserna i Tyskland bevisa icke så mycket, säger Nils
Andersson i en artikel i förra numret av Tiden. Nej, de bevisa icke så
mycket. Men jag vill påstå, att händelserna i Tyskland äro ägnade
att åtminstone för svensk arbetarrörelse ställa åtskilligt i ny
belysning, däribland militär- och försvarsproblemet.
Frågan om försvaret för vår oavhängighet pressar sig
ovillkorligen inpå livet med en helt annan kraft när den stormakt, som
dominerar den europeiska kontinenten och som ligger oss närmast, efter
att förut ha tett sig som en fredlig demokrati helt plötsligt gripits
av krigsdelirium och visar tecken att vilja våldgästa svagare
grannar. När svenska arbetara se och erfara hur denna nya regim fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
