Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Bunin, Gorkij och Svenska Akademin. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 Victor Svanberg
kritiken ett tidsfördriv, nu är det borgerliga samhällets grundval i
gungning. Och akademin representerar ju dock ett borgerligt
samhälle ... Den fjärde herr akademisten skulle anmärka, att akademin
ej tar order av inhemsk opinion utan blott av utländska, vänskapligt
sinnade regeringars beskickningar. Kan en sovjetrysk författare
under sådana förhållanden på allvar komma ifråga? Förlåt, denna sista
tanke uttalar ingen; den blott tänker man. De övriga argumenten
äro av den typ som likt roliga historier gå igen med nya namn
insatta. Vad hade man kring sekelskiftet mot Tolstoj om inte just
detta: att han var okonstnärlig, eller att han var samhällsfarlig —
eller båda delarna på en gång.
Att en författare, som anses farlig, i stället kallas okonstnärlig,
det är så säkert som amen i kyrkan. Nästan lika säkert är, att hans
konstnärlighet blir erkänd, så fort hans farlighet upphört. Ty all
ömklig feghet till trots är den dikt, som druckit sin egen tids blod,
den som längst överlever sin tid. — Sofisten Euripides, partigängaren
Dante, revolutionären Milton äro tre svårvederlagda bevis på den
aktuella diktens livskraft genom sekler och årtusen.
Hur fåfängt, hur löjligt det är att söka hålla diktens värld fri från
nuet och nuets strider, det visar Svenska akademins försök att
kringgå Gorkij och den ryska revolutionen. Akademin har stannat
med sina sökare på en emigrantryss, Bunin. Är han ur konventionell
synpunkt konstnärlig och är han ofarlig? Låt oss se till!
Bunin är såtillvida poet i vedertagen mening, att ett drivande vitt
moln, en vårgrön dikesren och blygt trevande gossförälskelse avlocka
honom ord av sordinerad betagenhet. Men han väjer inte, när
molnen skockas till åska, åkrarna gulna till missväxt och svärmerierna
svälla till brunst eller stelna till hat. En åskådlig men obarmhärtig
realism, hopande triviala eller obehagliga detaljer, är Bunins vanliga
konstform. Han är lika omständlig, vare sig han skildrar en
glänsande amerikansk lyxångare, snabbt krossande Atlanten, eller en
dammig rysk järnvägskupé på försenad resa till Moskva Om den
senare resan blir mindre tålamodsprövande för läsaren, så* beror det
väl på att det godtyckliga upptornandet av iakttagelser på något sätt
harmonierar med den ryska miljöns virrvarr. Måhända skall den
inbitne esteten njuta ett artistiskt raffinemang i planlösheten, och
ingen kan betvivla, att stilen på ett ytterst effektivt sätt meddelar
den stämning, som obestridligen är Bunins dominerande: en djup
olust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
