Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 12, 28 nov. 1933
- Utrikeshandelns förstatligande. Av Walter Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTRIKESHANDELNS
FÖRSTATLIGANDE
AV WALTER SJÖLIN.
— Kommer utrikeshandeln att förstatligas och går den därmed mot
socialisering? Frågan synes säkerligen de flesta absurd, för att nu
inte nämna dem som anse den vara en ren hädelse. Emellertid — om
vi närmare undersöka det handelspolitiska läget i världen och därvid
särskilt ägna den senare tidens händelser vår uppmärksamhet, visar
det sig att frågan visst icke är så orimlig som det kanske vid första
påseendet kan förefalla.
Innan vi gå att söka ett svar på frågan måste vi ha klart för oss
skillnaden mellan världshushållets förutsättningar före 1914 och nu
samt söka karakterisera produktions- och avsättningsordningen. Före
kriget stödde sig produktionen på den centraliserade industrin och den
rent privatkapitalistiska organisationen, medan varubytet hade stöd
dels i de relativt stabila valuta förhållandena och dels i den ganska fria
handeln. Detta medförde att såväl produktionen som handeln i stort
synnerligen väl anpassade sig efter de förändringar konsumtionen
angav och önskade, varubytet var intensivt, särskilt mellan de i
utveckling stadda "rena" agrarländerna å ena samt industriländerna å
andra sidan. Detta var möjligt därför att man kunde dela upp världen
i få huvudgrupper, nämligen agrarländer och industriländer samt en
mellangrupp som representerade båda grupperna. Agrarländerna
behövde industriprodukter och maskiner i allt större utsträckning och
bytte till sig dessa mot råvaror och jordbruksprodukter, som i
industricentra rönte allt starkare efterfrågan. Varubytet mellan
industriländerna var icke mindre livligt — enär den stegrade
levnadsstandarden fordrade både flera och bättre produkter. Det är därmed inte
sagt att tillståndet var ett idealtillstånd, kriser inträffade med ganska
jämna mellanrum och till följd av förändringarna på
världsmarknaden — orsakade av kapitalismens hart när obegränsade
rörelsefrihet, förändringar i konsumenternas smak, stark konkurrens o. s. v.
— hade vi redan då en här av arbetslösa industriarbetare, men man
befäste dock den uppfattningen att privatkapitalismens och den fria
handelns spel var det ändamålsenligaste och bästa, alltså
eftersträvansvärt.
I och med världskriget inträffade en förändring, som satt så djupa
spår och haft sådana konsekvenser att till och med den mest
ointresserade kan konstatera att något hänt. Näringslivets mekanism har
råkat i olag. Efter fredsslutet hoppades man fåvitskt nog att allt skulle
bli som förr, att näringslivet inom kort skulle återhämta sig och att
den under krigsåren våldsamt gnisslande handelsapparaten åter skulle
gå friktionsfritt. Vi veta nu alla att intet av allt detta inträffade.
Näringslivet återhämtade sig långsamt och tempoartat, utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0616.html
