Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
26. 12. 33.
BOLIDEN har under de sista veckorna mycket sysselsatt både
pressens ledarskribenter och reporter samt icke minst beskäftiga
insändare. Den uppkomna frågan om försäljning av en del av
aktierna till utlandet har flitigt utnyttjats för en känslosam
"nationell" propaganda varjämte naturligtvis mäktiga svenska
spekulantintressen icke försummat att göra sig hörda.
Man har kunnat konstatera en tämligen nationell enighet om att
företaget icke i onödan borde överlåtas åt utländska
kapitalistintressen, en enighet som skändligen spruckit, då frågan preciserats att
gälla vinstintressen i allmänhet. Denna utgång är väl naturlig, fast
den verkar på ett sätt underlig på den, som har svårt för att se
vad skillnad det ur ifrågavarande synpunkt kan medföra, om
kapitalets ägare bor i London eller Sverge, i Stockholm eller på Lovö.
Man har kallat guldfyndigheterna däruppe för vårt lands främsta
naturtillgång. Ser man enbart till det aktuella värdet i pengar, är
det kanske riktigt, men som reell tillgång förefaller annars just guldet
vara av den art, att vi utan större men skulle kunna vara det utan.
I varje fall finns det många andra ting, som vore att föredraga. Om
det är något, som vi utan större självuppoffring kunde göra oss av
med, torde det vara en guldgruva. Men världen är nu en gång sådan,
att guldet skattas högt åtminstone än så länge och gruvan alltså har
ett betydande bytesvärde. Vi böra följaktligen kunna få ganska
mycket för den och det huvudsakligen avgörande vid detta eventuella
liksom vid andra köp torde böra bli, om köparen är villig att betala
vad den kan vara vard.
Något direkt behov av att sälja just nu ha vi emellertid
näppeligen. Våra fordringar på utlandet äro som bekant tämligen stora
och det är ur den synpunkten föga mening i att ytterligare öka dem,
ty vad skola vi göra med dessa ökade fordringar? Redan nu synes
det ju möta vissa hinder att rätt placera dem. Att ta mot
betalningen för en guldgruva i guld, som skall ligga räntelöst, vore ju
visserligen passande för hela vidskepelsen kring guldet. Nämnvärt
kvickare är det inte att ideligen köpa det nyproducerade guldet och
stoppa ner det i riksbankens källare. Men att sälja det utåt mot varor
är ju före allt annat fördömligt, om man får tro de nationalistiska
gaphalsarna. Finns det egentligen någon utväg?
I Tiden N:r i, IÇJ4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
