Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 26 dec. 1933
- Otto R. Wangson: Bortglömda reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BORTGLÖMDA REFORMER
Av OTTO R. WANGSON.
Som praktisk fattigvårdsman med sociala intressen över en
tämligen bred front har jag inte kunnat undgå att mer än en gång
frapperas av den likgiltighet, för att inte saga ringaktning, varmed man
ganska långt nere i arbetarrörelsen — och inte minst ganska högt
uppe — ser på fattigvårdens sociala funktion. Den är på något
sätt i en lägre klass än övriga samhälleliga hjälpformer. Man kan
både förstå och inte förstå denna inställning. Den är på en gång
före och efter sin tid. Kanske dock, i alla fall, mest efter.
Det var ju en tid, då fattigvården var den enda formen för
samhällets hjälpverksamhet. Det var länge sedan dess. Utvecklingen
har undan för undan brutit ut olika vård- och hjälpuppgifter från
fattigvården och flyttat dem över på andra samhälleliga
institutioner och hjälporgan: tidigast sjukvården, senast barnavården. Under
1800-talets sista decennier och 1900-talets första började de
socialpolitiska strömningarna med arbetarskydd och arbetarförsäkring som
huvudprogrampunkter genomtränga lagstiftningen. Man strävade
konsekvent att lösa de stora sociala välfärds- och trygghetsfrågorna
på vägar, som ledde bort från fattigvården.
Och detta med all rätt. Först och främst var fattigvården då en
i så gott som alla avseenden mindervärdig hjälpform, som stämplade
hjälptagarna — och behandlade dem! — såsom socialt
mindervärdiga individer. Den gamla fattigvårdsskräcken, som ännu i våra
dagar kan ge ett senfött eko, hade otvivelaktigt sina randiga skäl.
1918 års fattigvårdslag innebar en avgörande brytning med Den
gamla, goda tiden. Vad som förr var en allmosa, har den gjort
till en medborgerlig rättighet. Och den betraktar genomgående —
det är dess oförvanskliga förtjänst — de hjälpbehövande såsom
människor, t. o. m. medmänniskor, vilka råkat i svårigheter och därför
utan annan hjälpare i nöden måste vända sig till det ömsesidiga
hjälpförsäkringsbolag, som samhället utgör. Det är sant, denna
fattigvårdslagens anda har ännu icke trängt igenom i det praktiska
fattigvårdsarbetet vare sig fullständigt eller på alla håll. Men den
är på väg att genomsyra det. Redan det, att det nu får anses som
en oförlåtlig blamage av en fattigvårdsman att tala om "fattighjon"
i samband med anstaltsvården säger en hel del. Den år för år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:49 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1934/0036.html
