Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Sven-G. Lindquist: Folk och arbete i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folk och arbete i Italien 89
inte döma honom efter den. Men man förvånar sig över att han,
som annars visat en enastående smidighet och förmåga att anpassa
sig efter nya förhållanden, icke förmått detta under krisen. I stället
låter han städerna och byarna betala premier till dem som gifta sig
och premier för det fjärde ankommande barnet. Och när den 28
oktober den XII årsdagen av marschen till Rom firades, så var
ett av de mest uppmärksammade och flitigast kommenterade
inslagen ett massbröllop till II Duces ära.
Italien drabbades relativt sent av krisen. Först 1930 hade dess
verkningar hunnit bli märkbara i produktionsstatistiken och då i
betydligt mindre omfattning än hos de övriga stormakterna. Att
arbetslöshetssiffrorna i Italien på detta stadium visade en så ringa
stegring förklaras visserligen i någon mån av den då ännu
pågående emigrationen. 1930 var antalet helarbetslösa 650,000 och
samma år siffran för emigrationen 280,000. Och då Italien är ett
utpräglat jordbruksland kommer härtill att tillförlitligheten i
statistiken förminskas genom att jordbrukarfamiljernas arbetsföra söner,
som utan lön arbeta hemma, inte tas med. Därför blir också
jämförelsen med utpräglade industriland som England — så som man
plägar göra här — mycket haltande. Medan i Italien 46 proc. av
den arbetande befolkningen är jordbrukare (14 proc. lantarbetare),
så är hela antalet löntagare 25 proc, och statistiken visar att
arbetslösheten i förhållande till folkmängden drabbat hårdast i en så
utpräglad agrarprovins som Emilien, där var adertonde invånare är
sysslolös. Den mest typiska industriprovinsen, Lombardiet, kommer
först på fjärde plats (med var 25 :te invånare arbetslös), följd av
Ligurien (var 29 :e) och Piemonte var 32 :e.
Under krisens gång har Italien liksom alla andra land måst i
allt större utsträckning placera sitt överskott av arbetskraft i
offentliga arbeten. Men om man i andra länder betraktat dylika åtgärder
till lindring av arbetslösheten som visserligen nödvändiga men inte
önskvärda företeelser av statlig företagsamhet, så har fascismen i
Italien firat sina nödhjälpsarbeten som en systemets stora
ekonomiska triumf. Att 4 miljoner arbetare äro sysselsatta i dessa publika
företag, mer än dubbelt mot 1926, visar emellertid att Italiens
privatekonomiska näringsliv är allt annat än friskt. Samtidigt äro över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
