Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Sven-G. Lindquist: Folk och arbete i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Sven-G. Lindquist
Generalprisindex for
jordbruksprodukter
530
500 400
_______
\
300
200
Bas 1913
= 100
100
1928
-29 -30
.32 aug. 33
säd utan även få över att exportera, Huruvida man i den
situationen skall tillgripa sådana åtgärder som exempelvis förekomma vid
saltexporten (exportpris 0,02 lire, konsumentpris 2 lire!) och vart
vetet skall exporteras, det är frågor som de korporativistiska
ekonomerna inte svara på. Och
hurudan situationen skall bli för
jordbrukarna vet heller ingen.
Men man vet att överallt annars
i världen en begränsning av
veteproduktionen (Australien
15 proc, U. S. A. lika mycket)
företages.
Om de ernådda resultaten av
den nuvarande italienska
regimen ur storpolitiska synpunkter
betraktas som lysande, så är
förhållandet helt annat med
jordbrukarna. Ty medan
värdet av 1928 års veteskörd var
8,7 miljarder lire, var värdet av 1932 års skörd bära 6,4
miljarder, trots att produktionsvolymen det senare året var nästan
dubbel mot det förra. Och under den ifrågavarande tidsperioden ha
jordskatterna ökat med 49 proc.! Generalindex för
jordbruksprodukter har sjunkit från 530,7 1928 till 339,6 1932 (1914 - 100), medan
samtidigt industriindex fallit endast från 512,1 till 361,6 och
levnadskostnadsindex från 437,8 till 370,3. Samtidigt har Italiens export
av jordbruksprodukter drabbats av ländernas växande begär att,
liksom Italien, stänga sig inne inom sina egna gränser. Nämnas kan, att
vinexporten, som 1924 var 2,5 milj. hektoliter, 1932 trots ökad
produktion endast var 0,8 milj. hi. Siciliens vinodlare göra
massbankrutt.
Så framstår Mussolinis jordbrukspolitiska seger i ett annat ljus
än det fascismens hovregissörer låta spela över den.
Och, när det senast utsläppta internationella statslånet på 600
miljoner lire (för järnvägselektrifiering) möts med misstro på
kontinentens börser, nödgas man konstatera, att Italiens inrikes
statsskuld redan uppgår till 95,5 miljarder eller 2,306 lire pr invånare.
Senaste bokslutet visar också att avsevärda uppskrivningar företagits
och att trots detta bristen är 25 miljarder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
