Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Litteratur - Karl Pelander: Klasserna och samhällsutvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 109
Mera förvånande är, att man i den till synes ganska enkla
sammanslutningen mellan konsumenter skulle ha att finna räddningien ut ur tidens;
olyckor, och det må förlåtas en skeptisk läsane, om han inte känner sig
riktigt övertygad om att man på den vägen skall kunna nå fram till både
ekonomisk och kulturell frigörelse.
Förf. framhåller som ett av kooperationens mera tilltalande drag, att
den gör sträng boskillnad mellan ekonomi och politik. För den som hyser
uppfattningen, att politik till väsentlig del är tillämpad ekonomi verkaç
ett dylikt påstående tämligen absurt. Det är väl riktigt, att liberalismen,
i sin rena form hävdat samma mening, att de ekonomiska problemen skulle
lösas av sig själva, men utvecklingen har nu en gång icke gått de vägaF
liberalismen utstakat och eftersom människorna råka vara som de äro är
det inte sannolikt, att det som komma skall i det fallet blir mera medr
görligt. Så länge den egna fördelen är avgörande för handlingssättet,
komma andras intressen att åsidosättas, där så ske kan. Men det är just
kooperationens förtjänst, att det icke är den egna fördelen, som blir enda
rättesnöre utan det kollektiva hamdlandet fast på individualistisk bas.
Till slut finner dock också förf., att den djupare grunden till kooperation
nens företräde på den punkten, att den fria prisbildningen och djen fria
konkurrensen kan bibehållas, ligger i den sinnelagets och samarbetets
inriktning på det allmänna intresset, som kooperationen förutsätter. Men
skulle man inte med dessa förutsättningar kunna tänka sig, art också
liberalismen vore en lösning? Om det nu en gång är så, att sinnelaget inte
är inriktalj åt det hållet, faller kanske kooperationen som samhällslära,
lika platt till marken som liberalismen.
Klasskampen är för förf. något som marxisterna i sin illfundighet
funnit på för att med utvecklingens hjälp kunna låta en klass krossa alla
de andra. Klasskampen underblåses och göres hätsk. Alla hysa inte den
meningen, att klasskampen igångsatts genom någon teonetisk lara utan
den vanliga meningen är väl, att klasskampen är ett faktum, som de
ekonomiska motsättningarna åstadkommit, någonting som icke kunnat eller
kan undvikas. Sedan må det vara aldrig så sant, att ändrad
klassgruppering och omflyttning klasserna emellan medfört ändrade stridslinjer.
På den punkten ha förvisso många sett fel och icke förutsett vad som
komme att ske. Förf. har måhända rätt i att det klasslösa samhället
kommer att förbli en utopi även under exempelvis en kommunistisk
organisation, det kan dock icke föra undan själva faktum, att de olika klasserna
redan nu ha olika intressen. Klasskampen behöver dock icke vara och är
icke alltid en kamp i våldets former och framför allt får det icke för-*
bises, art klasskampsbegreppet icke tas i den meningen av dem, som
hävda, att det är en realitet.
Klasserna och samhällsutvecklingen är emellertid en bok, som bör kunna
ge uppslag till många diskussioner och mycken eftertanke. Resp.
studiecirklar böra således icke underlåta att skaffa sig den och även andra
torde ha en hel del att hämta av det förjdla resonemanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
