Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Händelser och spörsmål - Spanska valet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Händelser och spörsmål
Varför har man då totat till en sådan vallag? Erfarenheten från andra
länder har ju visat, att för långt driven partisplittring omöjliggör eller
i varje fall försvårar en stabil regeringsbildning och detta ville man
undvika. Måhända låg egenintresset också bakom. Vänstern befann sig i
koalition och man trodde på denna koalitions fortsättning, vilket borde
göra den till det starkaste partiet med en säker majoritet i Cortes.
Men koalitionen sprack och högern skar piporna.
Enligt den gjorda sammanställningen skulle det i Spanien ha funnits
omkring 13 milj. röstberättigade. Av dessa begagnade sig 8 milj. av sin
rösträtt. Alliansen mellan höger och center (radikalerna) samlade 3.4
milj. röster. Denna koalition bestod av Ceda (autonoma spanska högern),
ett katolskt agrarparti, av de egentliga agrarerna, av den rojalistiska
»spanska förnyelsen», traditionalisterna (de gamla carlisteraa), Mauras
högerrepublikanska parti, Alvarez’ republikan-liberal-demokratiska parti
(Alvarez var de monarkiska cortes’ sista talman) samt slutligen i ett
stort antal kretsar av radikalerna. Dessa uppträdde emellertid
självständigt i somliga kretsar, där de samlade 700,000 röster. Det gör något
över 4 milj. röster på högern och centern eller något mer än hälften.
Proportionellt skulle dessa partier alltså ha erhållit 235 à 240 platser,
men de fingo 335 eller 100 mer.
Socialisterna erhöllo i de kretsar, där de gingo till val med egna listor
något över 1.7 milj. röster. Dessutom uppges, att i de kretsar, där de
gfaigo samman med något annat vänsterparti, särskilt den katalanska
vänstern (Esquerra), omkring 700,000 röster skulle ha varit socialistiska.
Det gör tillsammans nära 2.5 milj. socialistiska röster eller omkring
30 o/o av samtliga. Om partiet skulle varit representerat i förhållande
till denna röststyrka, skulle á^t alltså ha haft mellan 140 och 150 mandat
och alltså åtskilligt flera än i de upplösta oortes och icke endast hälften
så många som före upplösningen. Om man kan utgå från art socialisterna
vid första valet fått någotsånär så många valda, som anslutningen i landet
kunde berättiga till (och om de varit felaktigt representerade, har det
(ju gjorts gällande, att de varit överrepresenterade) skulle partiet således
ha gjort en stark framryckning och inte alis ha lidit något nederlag, så
som mandatfördelningen gav anledning tro.
De övriga vänsterpartierna uppges ha erhållit omkring 800,000 röster.
För dessa fingo de 11 mandat. De borde ha haft ungefär 45.
Sammanställningen är sedan något oklar. Det fattas ju nämligen, om man adderar
dessa siffror, omkring 800,000 röster i de 8 milj., som sägas vara
avgivna. Å andra sidan anges icke hur många de katalanska partierna
erhållit. Dessa 800,000 torde därför vara de, som tillfallit dessa partier,
vilket kan passa med mandatfördelningen.
De nämnda 2.5 milj. socialiströsterna ånge dock icke tillfyllest
arbetarklassens styrka. I de 800,000 röster, som tillfallit vänsterpartierna,
äro nämligen för det första inräknade omkring 150,000 kommunister, som
alltså vunno ganska ringa anslutning. Men för det andra har ju Spanien
i motsats till de flesta andra länder därjämte en stark syndikalistisk
rörelse. Hur stark synes ingen egentligen veta, men den är absolut icke
att förbise. Huvudstyrkan toride finnas i Katalonien, som i mycket avviker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
