Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från läsarna 127
sade område och på litteraturens ännu trängre, ha vi möjlighet att se
våra sydliga grannar sådana som de i verklighet äro, men under en
förutsättning: om vi äro villiga och fria nog att låta våra blickar glida över
Prag, Paris, London, Amsterdam mot Tyskland själv, ty där finnes icke
blott det tyska folkets själ utan också dess ända och framför allt dess
framtid.
Oskar Paul.
Ljusning i skogsbygderna.
Håller Stor-Norrland på att bli Fattig-Norrland? Denna fråga har
kommit att ställas från många håll under de senaste åren, då nöden,
och eländet bland landsändans befolkning för den stora allmänheten
framträtt tydligare än någonsin. Man skulle vara böjd för att på denna
ifråga ge till svar att Stor-Norrland nog aldrig varit något annat än
Fattig-Norrland. Visst har det funnits och finns väl ännu väldiga
rikedomar, men är Norrland rikt för det? Ja bokstavligt talat. De väldiga
naturtillgångarna ha ju sitt värde. Men Stor-Norrland är i alla fall
•Fattig-Norrland. Det är ett fattigt folk som lever där under torftiga
förhållanden — i allmänhet. Och ett land eller en landsända kan inte
kallas rik så länge dess bebyggare inte ha mera; än det allra
nödvändigaste och knappt det för sitt dagliga uppehälle.
Hårt har livet alltid fått vara för skogsbygdernas innebyggare, men
de tryckta förhållandena inom vårt ekonomiska liv under de senare åren
ha fört med sig att svårigheterna blivit större än någonsin. Arbetslöshet
mestadels. Och kommunerna oftast så hårt trängda att hjälp i någon
större omfattning inte stått att få. Och för dem som lyckats få en tids
sysselsättning har minsann inte förhållandena varit så särdeles ljusa.
Arbetet i skogarna ger inte möjligheter till »guldskärning med täljkniv».
Trävaruindustrins läge jämte skogsarbetarnas svaga fackliga organisa-,
tioner göra att lönen för det tunga slitet i skogen blir mycket låg.
Det har under den svåraste tiden visat sig att de skogsarbetare, som
haft en liten jordbit att ty sig till, bättre än dem som ingen haft kunnat
skaffa sig det nödvändigaste för livsuppehället. Vi må resonera hur som
helst om jordbrukets bärigheter i dessa tider, men vi kunna dock inte
komma från att det för många av skogsbygdernas folk fått betyda allt.
Visserligen är det bära små jordbruk man har, men de räcka till för att
fföda några kor och ge också körn och potatis. Jbland kanske det också
kan räcka till foder för en häst under vintermånaderna. Det låter inte
mycket men är dock en liten säkerhet i bärgningen. Man kan därför
med desto större tillfredsställelse beteckna riksdagens beslut om
anslag till småbruksverksamheten bland skogsarbetarna som en ljusning för
de skogsbygdernas folk, som hittills bära haft förtjänsterna i skogen att
trygga sig till. Och denna förtjänst har inte för de flesta kunnat räcka
till försörjningen av familjen hur man än vridit och vänt på slantarna.
De officiella utredningarna ge ju vid handen att skogsarbetarnas
arbetsinkomster ligga i medeltal vid 600—700 kronor om året och då
skogsarbetarfamiljerna inte höra till de minsta, så kan man förstå hur svårt det
måste vara att draga sig fram. Tar man sedain i beaktande att arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
