Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 131
minst två partier. Först synas rojalisterna, de s. k, Camelots du roi,
ha varit anstiftare till striderna, men kommunisterna på sin kant
läto icke tillfället gå sig ur händerna att ställa till bråk. Blod flöt
och åtskilliga dödsoffer räknades. Innan Daladier avgick hann han
dock att ersätta Paris’ polischef Chiappe med en ny och demokratin
mera trogen man, vilket i sin mån synes ha lugnat sinnena.
Nu har en nationell samlingsregering under f. d. presidenten
Doumergue bildats, däri såväl högerledaren Tardieu som de
socialradikalas ledare Herriot ingått. Samlingen sträcker sig t. o. m. ännu
längre, ty också Marquet deltager, visserligen icke som representant
för Frankrikes socialister, den nyligen utbrutna delen av
socialistpartiet, utan på eget beråd. Dess främsta mål är givetvis att rensa
upp kring Stavisky-skandalen men också att försvara guldmynt foten
och åstadkomma ordning. Dess öde blir väl som alla andra
samlingsregeringars, att sitta medan lidelserna dämpas men att föga eller
intet kunna uträtta.
Om stämningen ute i landet är för eller mot denna nya
konstellation kan icke med säkerhet avgöras. Den proklamerade
generalstrejken förflöt i lugn med undantag för enstaka våldsamheter, särskilt
i det hetlevrade Marseille. Från många håll ropas emellertid på
kammarupplösning och i all synnerhet kräva socialisterna att folket
måtte få säga sin mening. De äro uppenbarligen fast övertygade
om att valmännen icke dela den nu sittande deputeradekammarens
uppfattning. Utgången av vissa lokala val kunna ge skäl för att
deras mening har viss grund.
DE FRANSKA INHEMSKA BESVÄRLIGHETERNA kommo
genast till användning. Det är säkerligen mera än en tillfällighet,
att de sammanföllo med den reaktionära revolutionen i Österrike. Det
antages allmänt, att bakom denna som pådrivare stod Mussolini, som
använde det lägliga tillfället att ställa den franska utrikespolitiken
inför ett fullbordat faktum. Frankrike har lagt ned mycken möda
och stora kostnader för att i Östeuropa åstadkomma en motvikt mot
de tyska strävandena, med vilka de italienska delvis sammanfallit
och delvis skurit. Den lilla ententen mellan Tjeckoslovakien,
Rumänien och Jugoslavien är till stor del Frankrikes verk och med Polen
ha intima förbindelser upprätthållits, som nu synas ha blivit något
mindre hjärtliga. Tyskland å sin sida har ju sökt inlemma
Österrike i den tyska statskroppen, medan Italien nu genom en tullunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
