Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 181
så att man nu kan säga, att arbetarna där ha det värre än i de
flesta andra länder. Och ingen möjlighet ha de att protestera. Det
hela sammanfattas på ett pregnant sätt i ett öppenhjärtigt yttrande
av en av Musses polischefer, då han säger: "Fascism, diktatur,
korporationer är bära nonsens; sanningen är, att den fascistiska
korporativa staten är en polisstat."
Den ekonomiska politiken närmar sig det vanvettiga, ifall följande
redogörelse är sann. Times omtalar, att en affärsman i Triest
erbjöd en österrikisk importör vetemjöl gratis jämte en summa av 15
lire pr deciton, om importören ville betala tullen och återställa
affärshandlingen. Med dess hjälp kunde säljaren sedan erhålla italiensk
exportpremie, som täckte hans kostnader. Eftersom Italien
importerar ungerskt vete får man förutsätta att exportpremien täcker både
vetepriset och de italienska kostnaderna för förmälning. Längre i
dåraktighet kan man knappast komma.
DET ÄR EN BEPRÖVAD METOD att tala om något annat,
då man vill avlänka uppmärksamheten från obehagliga ting. Det är
kanske däri man måste söka en del av anledningen till Mussolinis
storpolitiska intresse. Nu har det lyckats att åstadkomma ett visst
samgående mellan Italien, Österrike och Ungern. Det skall icke
förnekas, att samarbete synes alldeles oundgängligt, om staterna kring
Donau skola ha någon möjlighet att reda upp sin dåliga ekonomiska
ställning. Det finns bära så små utsikter, att t. ex. Jugoslavien och
Tjeckoslovakien skola vara villiga att ansluta sig till detta fascistiska
block. Avsikten är kanske heller inte så mycket att skapa drägligare
förhållanden för människorna som att stänga vägen för Tyskland.
Man kan emellertid befara eller hoppas, att alla konstlade hinder
förr eller senare brytas ned av den hårda nödvändigheten och att den
gamla österrikiska statens avkomlingar åter finna varandra.
UNDER TIDEN GAR TYSKLAND sin egen väg. Den
eftersträvade korporativa formen låter ännu vänta på sig, men nu har
industrin, handeln och trafikväsendet ställts under uppifrån utsedda
ledare. Som man kunde vänta är det kapitalismens spetsar, som
utsetts. Någon ändring i den hittills förda politiken är alltså icke att
vänta. Den har ju också lett till utomordentliga resultat, om man
får tro propagandan. Det är bära så underligt, att ingen vill tro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
