Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Händelser och spörsmål - Lånet till Sovjet - Andra femårsplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Händelser och Spörsmål
Om ett belopp av 100 milj. under relativt kort tid släppes ut på den
svenska marknaden kan det medföra en viss prisstegring, som med
hänsyn till beloppets stotrlek dock synes böra bli relativt obetydlig1, om
den inträder. Det är just vad statsmakterna deklarerat sig vilja
åstadkomma och ur den synpunkten skulle åtgärden således vara nyttig.
Huruvida en dylik eventuell prisstegring kunde komma att sänka kronans
utlandsvärde är svårt att sägia, men pressen bör under alla omständighetef
icke bli hårdare än att riksbanken mied sin nuvarande valutareserv med
lätthet kan motverka den, särskilt soim åtgärder i regel måst vidtagas
för att hindra kronan att stiga. Arbetet att hålla den stabil bör underlättas.
Huruvida säkerheten art få igen lånet, när den tiden kommer, är
tillfyllest omnämnes under In- och utrikes.
Andra
femårsplanen.
Sovjetunionens kommunistiska parti höll i
januari—februari sin sjuttonde kongress i Moskva. På dagordningen stod
dels den andra femårsplanen, dels frågan om partiets
stadgar och organisation. Kongressiens beslut i dessa frågor överensstämde
Ihfelt med den av centralkommittén företrädda »generallinjen». Av
särskilt intresse är vid sidan av dessa beslut Stalins redogörelse för det;
iinternatioinella läget och Sovjetunionens inre utveckling sedan den
sextonde partikoingressen 1930. Stalin anförde en del siffermaterial, som
icke tidigare publicerats, särskilt rörande jordbruket, och formulerade
de allmänna principer, som ligger till grund för partiledningens politik.
Som de viktigaste resultaten av Sovjetunionens ekonomiska utveckling
de sista tre åren framhöll Stalin den fortsatta industrialiseringen,
jordbrukets kollektivisering och mekanisering, folkbildningens höjande och
den radikala omdaningen av de ekonomiska formerna, som fått till följd
att de naturekonomiska, de kapitalistiska och statskapitalistiska
företagsformerna nästan helt försvunnit, den privata varuproduktionens
betydelse reducerats och de socialistiska företagsformerna intagit en
dominerande ställning. Industrin uppges ha ökat sin produktion med 101 o/o
från 1930 till 1933, och sistnämnda år beräknas produktionen ha varit
nästan fyra gånger så stor som före kriget. Den industriella
produktionen behärskas helt av staten och de kooperativa organisationerna. Som det
viktigaste positiva resultatet av industrialiseringspolitiken framhöll
Stalin det faktum, att man lyckats utbilda tusentals nya industriledare och
hundratusentals kvalificerade arbetare, som lärt sig behärska den nya
tekniken. Å andra sidan betecknade han resultaten i järn-, kol- och
oljeindustrierna, i produktionen av behovsartiklar och den lokala industrin
’som otillfredsställande och kritiserade industrivarornas låga kvalitet, den
otillräckliga arbetsproduktiviteten, bristerna i arbetsorganisationen och’
lönesystemet och den byråkratiska ledningen i de industriella
folkkom-imissariaten. För att undanröja dessa missförhållanden måste man skärpa
kontrollen över de ledande organen, utveckla det personliga ansvaret
hos ledning och arbetare och mera konsekvent än hittills genomföra det
differentierade lönesystemet.
Inom jordbruket har den forcerade kollektiviseringen åtföljts av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
