Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In~ och utrikes 229
SÅ LYCKLIGT STÄLLT är det icke på andra håll. Frankrike
har haft all möda att åstadkomma en balanserad budget, vilket dock
numera på dekretvägen lyckats. Det återstår att se, om
beräkningarna äro riktiga. Liksom det återstår att se, om den "nationella"
regeringen är så stark som den låtsas vara. Det vore önskligt om
den det vore, ty det jäser utan tvivel långt ner i det franska folket.
Det vore överord att påstå, att den franska demokratin är fast
förankrad i den form den för närvarande har. Å andra sidan torde
längtan efter diktatur vara ganska minimal hos detta
individualistiska folk. Rätt mycket avhänger säkerligen av den ekonomiska
utvecklingen och därvidlag föreligga mycket få glädjande tecken.
Krisen kan snarare sägas först nu med styrka ha drabbat landet. Man
har valt att gå den s. k. anpassningens väg, men det betyder, att
om löner o. d. skola sänkas så måste också ariHra kostnader ned, i
annat fall löper man risk att missnöjet breder sig.
FRANKRIKE HAR DÄRVID icke samma möjligheter som en
diktatur. Italien, d. v. s. Mussolini, har icke tvekat. Där dikteras
helt enkelt nedsättning av löner, räntor, priser. Avsikten är
densamma som i Frankrike, att åstadkomma budgetbalans. Ett
underskott om fyra miljarder lire hotade, en lika stor summa i lire som i
Frankrike i francs, men liran har ju ett högre värde och Italien är
ett fattigare land, varför läget förefaller värre. Det bör emellertid vara
möjligt att pressa ned prisnivån efter hela linjen med diktaturens
hjälp. Bära det hjälper. Kan man inte riskera underskott också
nästa år? Förtroendet ökas väl i varje fall inte, om dylika åtgärder
upprepas allt för ofta, men förtroendet är den enda säkra grunden
för välstånd. I varje fall har Italien valt den väg, som överallt
åtnjuter kapitalets gillande. Äger en person 100,000 lire och alla
kostnader plötsligt falla till hälften, blir ju hans förmögenhet dubbelt
vard. Rentierar ha ingen anledning att klaga, men de produktiva
klasserna så mycket större.
I SAMMA SVÅRA LÄGE befinna sig de övriga guldländerna.
Pundets och dollarns värdeminskning har försatt dessa länders export
i en föga avundsvärd situation. Kanske mest Schweiz, som varit så
beroende av turistrafiken, har drabbats hårt. Hur stark den
monetära ställningen därför än kan synas vara, vore det icke överraskande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
