Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - G. Hilding Nordström: Kring arbetslöshetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad angår de hos kommunernas hjälporgan anmälda arbetslösa
hava visserligen vederhäftiga och omdömesgilla kommunalmän och
andra, som i åratal brottats med arbetslöshetsproblemet, lagt märke
till en del mindre tilltalande sidor hos vissa grupper av dem, och att
de understundom framställt överdrivna och omotiverade krav. Den,
som i åratal dagligdags kommit i beröring med de arbetslösas
skriftligen framförda bekymmer till det statliga centralorganet, har inte
heller kunnat undgå att magasinera en rikedom av brokiga intryck.
Mycken bitter nöd har talat ur dessa tusentals skrivelser.
Understundom har emellertid en sinnesbeskaffenhet hos skribenterna trätt
i dagen, som icke ställt vederbörande och hans sak i någon alltför
tilltalande dager. Men icke desto mindre torde det överväldigande
flertalet av dem, som nyktert och osentimentalt men med mänsklig
förståelse försökt sätta sig in i de arbetslösas svåra belägenhet, vara
eniga i den uppfattningen, att de arbetslösas majoritet icke utgöres
av sådant folk, som i onödan ställer upp sig i understödsleden, utan
av arbetsvilliga och ambitiösa människor, som intet högre önska och
kräva än det rimligaste av allt: arbete, givetvis så bra betalt som
möjligt, men dock arbete framför allt annat — och
kontantunderstöd endast såsom surrogat för arbete. Konstaterandet av denna
mentalitet hos de arbetslösa är ingalunda en upptäckt för dagen. Det
finnes nu såsom tidigare exempel på att arbetslösa, vilka uppburit
understöd, avstått därifrån för att kunna efter någon tid åter anmäla
sig såsom ohjälpta och härigenom vinna möjlighet att få komma i
fråga vid hänvisning till arbete. (Här talas sålunda om arbetsviljan
hos de arbetslösa, icke om deras, som redan ha arbete men inrikta
sina ansträngningar på att få byta sin innehavda syssla mot placering
vid det allmännas företag.) Det förefaller sålunda ligga en grotesk
överdrift i talet om att stora delar av vårt folk vore i färd med att
förvandlas till ett slags understödstagarandans tattarfölje, ur stånd
att längre vilja stå på egna ben och vara karlar för sin hatt. Icke
ens i storstäderna, där den moraliska standarden bland de arbetslösa
påstås vara lägre än bland landsbygdens folk, synes viljan till
självförsörjning vara så anfrätt, som det ibland göres gällande. Det kan
dock icke frånkännas betydelse, att bland de 30,000 à 35,000
organiserade arbetare, som vid årsskiftet 1934 beräknades vara
arbetslösa i Stockholm, endast ⅓ eller 1/4 låtit inregistrera sig såsom
hjälpsökande hos stadens arbetslöshetskommitté, vars hela antal rapporterade
arbetslösa den 31 december 1933 uppgick till 14,515, låt så vara, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
