Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - Tyskland i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på reklam inställda sätt. Varje annan regering hade kunnat göra
det billigare, mera konsekvent och ändamålsenligare. Under den
"marxistiska" tiden, alltså medan den demokratiska författningen
ännu var i kraft, kostade anställandet av en arbetslös i produktivt
arbete 1,000 mark om året och 2 miljoner arbetslösa alltså 2
miljarder mark eller blott 50 % av den summa, som nazi behöva.
Arbetslöshetsstatistiken kan här icke granskas i detalj. Det må
räcka att fastställa att en jämförelse med den tidigare statistiken
redan på den grund icke är möjlig, emedan beräkningssättet är
fullständigt ett annat. Tidigare under den föraktliga
Weimarrepublikens tid registrerades alla arbetslösa såsom arbetslösa. Numera
betyder S. A.-tjänst, arbetstjänst o. s. v. icke längre arbetslöshet. En
enkel jämförelse mellan den officiella arbetslöshetsstatistiken 1931
—1932 och 1933—1934 visar dessutom att åtminstone en och en
halv miljon arbetare "försvunnit". De illegala militärförbanden äro
således icke blott till för upprustning utan också för ett "renande"
av arbetslöshetsstatistiken.
Arbetsanskaffningsåtgärderna kunna uppdelas i två grupper. Den
ena är allvarlig och farlig, den andra närmast komisk. Naturligtvis
talar man i Tyskland blott om den andra gruppen och det med den
högsta patetiska beundran. Över den första gruppen har dragits en
tjock slöja, men så mycket mer viskas det bland folket.
Den första gruppen, vilken innefattar de viktigaste
arbetsanskaffningsåtgärderna, utgöres av upprustningsprogrammet. Dag och natt
arbeta de stora industriella koncernernas fabriker: Siemens, I. G.
Farben, motorfabrikerna o. s. v. Här använder man sig av direkt
subvention. Korståget mot pacifismen, vilket nationalsocialismen till
Europas förfäran bedriver, har mycket förmögna gynnare och
intressenter.
Först i andra rummet komma nazisternas reklamföretag, framför
allt automobilvägarna. Utom dem finns det egentligen inga
offentliga åtgärder av betydelse. Automobilvägarna äro emellertid ett
särskilt kapitel i den nationalsocialistiska ekonomiska politiken. Det
är en prisfråga, varför man egentligen bygger dessa vägar.
Ekonomiskt äro de utan mening. Endast i begränsad omfattning ha de
militärt och strategiskt värde. I väster ligger den största av de
påbörjade vägarna, sträckan Frankfurt—Mannheim—Heidelberg,
inom ett område, som kan bestrykas av det franska
fästningsartilleriet. Sträckan München—Salzburg har överhuvud taget intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
