Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Victor Svanberg: Agnar och vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Vicfpr Svanberg
mot naturmakterna utan än mer mot makter inom människorna
själva. Han predikar socialistisk kamp mot rovkapitalismen. Han
vet att kampen kräver offer. Men han väjer inte för kamp och
offer. Mälet bakom hindren strålar med en glans, som är vard ett
högt pris. Arvidsons inspiration är en troendes, en religiöst troendes
inspiration. Både toner och tankar igenkännas lätt från hans tidigare
diktsamlingar. Även inom den nya samlingens ram möter man ofta
upprepningar. Hans symboler äro påfallande abstrakta och hans
rytmer monotona. Men omväxling och konkretion äro ej allena
saliggörande poetiska egenskaper. Den som har något viktigt att säga,
har rätt att upprepa det, och den som vill tolka visioner kan
omöjligen vara lika åskådlig som en blomstermålare. En tro som ger
styrka, en eld som värmer, minns man sedan synerna bleknat och
klangerna förklungit:
Detta är det nya budskapet:
Några korta årsmiljoner
skall jorden,
vår längtans jord,
flamma av andens eld.
Sådant är evangeliet —
en eldsaga
om en mörk jord
där ljusa stridsmän
byggde ett flammande rike
mitt i tidens
och rymdens
svarta ödslighet.
Till den nya stridsglada tro, dit Stellan Arvidson nått fram, synes
Ragnar Jändel vara på väg, att döma av Malört. Hans väg dit har
likväl varit längre och villsammare. En blid mediterande kristen
mystik dröjer ännu kvar i hans innersta, och när han manar till
kamp, förnimmer man ofta en extatisk dyrkan av lidandets skönhet
i korsets skugga. Någon gång tycks han av sin tro på stridens och
luttringens nödvändighet förledas att vara nöjd med allt.
Kristendomen må gärna förföljas av Sovjet, säger han till exempel, ty ur
kättarbålen skall sanningen stiga starkare än förr. Annars spirar
Jändels malört ur upptäckten att lidandet i världen är utan mening
och utan gräns. Han har att berätta oändligt bittra små tragedier:
modern dör från sitt barn, syskon skiljas, makars lycka skövlas.
Det är personliga sorger, men hans smärta flyter ut i hela världens
smärta. Ingen barmhärtig gud styr dess öden; dess härskare heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
