Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Victor Svanberg: Agnar och vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Victpr Svanberg
Men Hedberg finner intet, som icke hundratals författare funnit
där före honom. När man lägger från sig hans bok, har man fått
till livs en rad illusoriskt återgivna bilder av kälkbackar, av rum
med fotogenlampor och kaffekoppar, av barnstrumpor och
förklädssnibbar, av shinglade huvuden och kala hjässor och, för all del,
också av människor, men människor som vi känt sen vi började läsa
Allers Familj journal och som engelska romanläsare känt i tvåhundra
år, alltsen Richardson skrev den förförda Clarissas historia.
Hans Botwid är inte ens någon berättartalang. Kanske just därför
verka hjältarna och hjältinnorna i Nedtystat en liten smula nyare än
Olle Hedbergs. Kvinnan som ansätter män yngre än hon själv är
inte så gammal som tvåhundra år i litteraturen utan knappt mer än
hundra. Det var väl Balzac som upptäckte henne. Jag upprepar, att
motivet utan tvivel skulle kunna avvinnas nya konstnärliga värden,
fast det är gammalt. Några sidor i Botwids bok äro bra, t. ex. när
den kvinnliga bibliotekarien första gången handleder den manliga
nybörjare, som hon förälskar sig i. Mien som helhet äro hans
porträtt valhänt tecknade. Kan han inte leva utan att skriva prosa?
Lyriken är hans domän.
Eyvind Jonsson är väl den rikaste av de nya berättarna, och Regn
i gryningen har något av den friskhet som titeln lovar: dess ämne
är en mans uppbrott från en dussinhustru i ett dussinhem i en
dussinvilla, uppbrott från standardiseringens förlamande enahanda.
Synd bära, att själva denna uppbrottsroman är en upprepning,
visserligen inte av vad Eyvind Jonsson förut skrivit men av vad Lawrence
skrivit, av "Aaron’s rod".
En roman om subtila »erotiska problem är Karin Boyes Merit
vaknar. En ung änka som lever i dyrkan av sin mans minne
upptäcker att mannen alis ej var den idealgestalt hon målat upp för sig.
Hon kämpar sig fram till en postum försoning: man ska inte begära
för mycket av människorna. Mitt i sin egen själsstrid bidrar
hon att reda ut ett annat äktenskaps hemliga labyrinter. Och livet
går vidare, de ensamma närma sig varandra. Som själsanalys är
Merit vaknar ett steg framåt från Karin Boyes förra prosabok,
Astarte. Men romantekniskt är den mindre originell och icke alis
vad man har rätt att vänta av författarinnan.
Det sista omdömet gäller också i hög grad om Sven Stolpes
Järnbröderna. Det förefaller som om Stolpe icke vågat fortsätta att
renodla den genre han förut tenderat mot och enligt min mening
är särskilt kallad till, den personliga idéromanen. Han har satt till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
