Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Tyskland i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har icke bidragit till nazismens popularitet, att den kostat
pengar, och den har kostat stora pengar även i den meningen, att
man dagligen måste betala något. Det har inom företagen lett till
en regelrätt extrabeskattning av de anställda. Det finns
inträdesavgifter, bidrag, extrabidrag, särskilda avgifter o. s. v., som var och
en måste betala, som vill behålla sitt arbete. Den som inte betalar,
är ingen god nationalsocialist och därmed punkt. Folkhumorn säger
sig veta, att någon tävlan i fäktning vid berlinolympiaden icke skall
äga rum utan första pris utan vidare tillerkännas Tyskland ("fäkta"
är det populära uttrycket för tigga). Eller: Tiggeri är förbjudet,
ty "Tiggeriet är statsmonopol".
Offerviljan icke endast minskas, utan man börjar fråga sig var
pengarna bli av, ty vinterhjälpens prestationer voro löjligt små.
Man hör meningen: till rustningar. Denna underliga tanke visar,
hur misstrogen man på sina håll är och hur övertygad man är om
att de illegala rustningarna äro en verklighet.
Den yttre bilden har i ett avseende märkbart ändrats, nämligen i
fråga om flaggning. De festliga tillfällena äro många hos nazisterna
och vid dem har "önskan" uttryckts, att de privata byggnaderna
skulle deltaga i flaggningen. I början följde man villigt och varje
tysk stad såg ut som en kinesisk eller som om en utställning hölle
på att öppnas. Numera är ivern inte alls så stor och det gäller
särskilt de borgerliga stadsdelarna. Till den yttre bilden kan man
väl också räkna, att bifallet sedan månader uteblir då någon av
nazismens store, Hitler icke undantagen, visas på biograferna. Ja,
man hör t. o. m., då det är en av de mera outhärdliga, såsom Röhm
eller Göring, ett ironiskt mummel. Då och då börjar en uniformerad
nazist att applådera, men han slutar i regel fort inför den allmänna
förvåningen.
Att det ekonomiska misslyckandet kraftigast bidragit till
ljumheten i sinnena kan väl icke betvivlas. Nazisterna ha icke inlöst sina
växlar och nu murra de godtrogna. Särskilt tydlig kommer
besvikelsen till synes hos dem, som mest fanatiskt trodde på de hitlerska
gyllene tiderna, hos småhandlarna, butiksinnehavarna o. s. v., d. v. s.
hos den lägre medelklassen. Hos dem råder den allmänna meningen,
att det ju inte går dem bättre nu än förut utan tvärtom mycket
sämre. På torgen hör man redan röster, som börja: Ja, förr... —
Innehavarinnan av en liten pappershandel, som sedan år varit nazist
och inbiten antisemit, förklarade för några veckor sedan: "Judarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
