Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Rich. Zell: Arbetarrörelsen i Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Rich. 2eÜ
Bulgarien av i dag är -en nästan enhetlig stat. Av dess 6 miljoner
äro minoriteterna Yz miljon turkar, 100,000 judar och ett mindre
antal rumäner, armenier och serber. Andan är verkligen
demo-Kratisk; det finns något i den bulgariska statens väsen som påminner
om Danmark. I Bulgarien födas vare sig grevar eller proletärer —
allt kastväsen utrotade turkarna ordentligt — nu är det bära bulgarer.
Det finns intet i den bulgariska konstitutionen som förbjuder den
som har talanger att göra dem gällande, ja om han tror sig om
att vara statsminister står den posten öppen även för den simple
bonden — det visade oss ju Stamboliiskis uppstigande; men konsten
är att hålla sig kvar där, det är en stor konst, ty även i Bulgarien
skyr man icke vare sig dolk eller bomb, då sinnet rinner över. Alla
institutioner i landet ha en folklig karaktär. 80 proc. av
militärbefälet härstammar från bondefamiljer. Ännu tydligare märkes detta
inslag på skol- och folkbildningsområdet. Statistiken i såväl byskolan
som vid universiteten visar att det är bondebarn.
Vad angår landets politiska liv torde det vara tillräckligt att om
perioden före kriget säga, att det var influerat från de ryska tsarerna,
vilka ha sina bronsstatyer i Sofia, åtminstone ett par av dem. Denna
politik förde ju till krig på flera håll för landet. Stort bättre blev
icke tillvaron då den koburgske Ferdinand valdes till furste av
Bulgarien. Bulgarien stod på den sida som förlorade kriget. Detta hade
till följd att en politisk ombildning skedde. Det första stora politiska
valet i landet följde år 1919. De gamla konservativa partierna
marscherade upp med de forna skåderätterna för folket. Det nya i bilden
var det socialistiska inslaget. Förvånande var frammarschen för
socialdemokrater, kommunister och bönder. Men då kommunisterna
voro dirigerade från Moskva och måste stå kvar på sitt internationella
revolutionära program kunde man ej åstadkomma något positivt för
landets bästa. Socialdemokraterna avsvuro "proletariatets diktatur"
och stodo fast på den demokratiska ståndpunkten. Bönderna ville
egen väg, deras politiska program var varken bolsj<evikiskt eller
nationellt. Man kom till Stamboliiskis bondediktatur. Honom fattades
framför allt tjänlig ämbetsverkspersonal i ministerierna, och så
störtades denne bondeledare av landets militär och högerpolitiker. (Den
man, Georgejeff, som i dag svingat sig upp som tillfällig diktator var
den som gav Stamboliiski den dödande salvan, då denne mördades!)
Vid de nyval som föranstaltades i slutet av 1923, något som var
en oavvislig följd av mordet på bondeledaren Stamboliiski, vilken
tillvitades en så olycklig politik som ett samförstånd med Jugoslavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
