Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Rich. Zell: Arbetarrörelsen i Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Rich. Zell
allmän arbetsplikt i Bulgarien. Den infördes redan 1920, troligen
för att kunna kringgå de segrande makternas order till Bulgarien
att ej hålla större armé än omkring 30,000. Naturligtvis har
arbetsplikten också sociala sidor, ävenså en etisk: ingen får undandraga
sig känslan att en gång i sitt liv ha känt svetten klibba sin kropp.
Huruvida man lär sig arbetsglädje i arbetspliktens läger är en annan
sak; disciplin och arbetstakt måste man dock lara sig. Arbetsplikten
sträcker sig till alla gebit inom folkhushållet men i synnerhet
vägbyggandet, järnvägsnätet, kanal- och bevattningssystemet, skogs- och
dikesarbete, byars och städers gatuarbeten, flodreglering, sumpmarkers
torrläggning, telefon- och telegraf arbeten, tillverkningen av tegel och
cement, biodling, fiskeri, konservering av livsmedel, textil och
färdigställning av kläder från civila till militära.
För att rätt förstå varför Bulgarien infört arbetsplikt måste man
påminna sig att landet varit i krig ända sedan 1912, ty då begynte
småkrigen på Balkan. Landets inre förvaltning och organisation var
således vida värre sönderslagen än i länder vilka först kommo i krig
1914. För att inte ända i vildaste kaos, infördes arbetsplikt. Därmed
sattes en gräns för arbetslösheten. Systemet är långt ifrån perfekt,
men dess idé har under följande år tagits i bruk i flera
mellaneuropeiska länder, i synnerhet i Tyskland. Arbetsplikt befalldes för att
icke städernas gator skulle bli kanalgropar, för att ej husen i städer
och byar skulle rämna och störta in. Den togs i bruk för att hindra
ungdomen att helt demoraliseras. Lagen gäller: envar som inte är
soldat skall någon gång mellan sitt 21 och sitt 40 år under 8 månader
utföra arbete inom den allmänna arbetspliktens gebit. Man kan dela
på terminen under två år. Inalles syselsätter staten på detta sätt
omkring 60,000 man årligen. De första åren gick det nog så bra i
lås, men då budgeten växte måste man knappa in så att på senare
tid har den allmänna arbetsplikten blott omfattat omkring 15,000
per år. De privata industrierna ha efter hand uppsugit de övriga
arbetsföra, så att Bulgarien har relativt få arbetslösa.
Undersökes antalet till den bulgariska landsorganisationen anslutna,
medlemmar, kommer man upp till siffran 3,000. Det är icke något
stort antal, men man får betänka, att den privata industrin i Bulgarien
är av ringa omfång. Och ännu lägre siffra kunna de kommunistiskt
i "röda fackföreningsinternationalen" anslutna räkna.
Textilindustrin är den största industrin, därnäst kommer tobaks-,
så följer livsmedels-, pappers-, rosenolje- och läderindustrin. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
