Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Rich. Zell: Arbetarrörelsen i Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 Rich. Zell
som om de bulgariska arbetarna på allvar insett enighetens betydelse
och att de därför lovade varandra att stå orubbligt samman. Det
var mer än nödvändigt, ty i mer än 20 år hade arbetarna i detta
land stått i smågrupper. På denna kongress var det 18 olika
fackförbund som beseglade enigheten med heliga löften. Drömmar om
jättemassor hade den unge Danoff ej, ty dels har den bulgariske
hantverkaren stora utsikter att vid mogen ålder bli egen mästare och dels
stå ännu stats- och kommunanställda utanför de fackliga
organisationerna — det gäller om post-, telefon-, spårvägs-, järnvägs- och
sanitets folk. Myndigheterna komma inte gärna att tillåta dessa grupper
att organisera sig utan på alla sätt söker man hålla dem utanför de
fackliga organisationerna och tillförsäkrar dem en hel del fördelar,
såsom pension och invaliditets försäkring och största möjliga lön.
Men nu kommer det egendomliga: så snart denna enighet
åstadkommits i Sofia började Moskva en intensiv agitation i landets alla
städer, att det efter ett års arbete lyckats dem att få sönder ej mindre
än 10 av förbunden och raffsa samman ganska stora politiska grupper
inom såväl marinen som armén, bland statstjänarna och
studentungdomen. Kung Boris’ första regeringshandling efter sitt besök i
Berlin var undertecknandet av dödsdomar för 28 officerare, 16 i
Varna och 12 i Plevna, vilka alla överbevisats att vara agenter för
Moskva. Det handlades snabbt. Men detta till trots lyckades man
ända ej bevisa för landets skräckslagna nationella, att bolsjevismen
utrotats.
Då den kommunistiska organisationen blev känd, var en motrörelse
ej långt borta. Det bulgariska s. k. järngardet, som heter Dotscheffs
Legioner, den nationella rörelse, som alltid stått bakom den nationella
fantasten Georgijeff, satte i gång en väldig hets mot de förtäckta
kommunisterna. Skräcken i parlamentet över de illegala
kommunisternas växt paralyserade detta, så att det stod handfallet.
Veckorna före Mus janoffs avpolettering radde fullkomligt
guerillakrig i flera städer mellan polisen och de illegalt arbetande
bolsjevikerna. Varje dag sköts någondera partens aktiva. Då de
bolsjevikiska agenternas arbete blottades, såg man, att de främst tagit sikte
på sammanslutningar som ej tillhörde den bulgariska
landsorganisationen, d. v. s. militären, statstjänarna och studenterna. Och här hade
de verkligen lyckats finna villiga anhängare, med den följd att den
ljusa förhoppning, som man kunde hysa för den politiska
arbetarrörelsen i Bulgarien nu också där åtminstone för tillfället förmörkats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
