Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Händelser och spörsmål - SNU:s författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 315
En viss inkonsekvens ligger måhända också i kravet, att
utskottsväsen-det bör nedbringas till enklare proportioner. På andra håll här i världen
strävar man åt motsatt håll. En reducering är säkerligen en tveeggad
åtgärd. Det skulle förmodligen medföra att riksdagen ställdes mera
okunnig om vad förslagen gällde, men om detta skall anses vara en fördel,
kan betvivlas. Visst kan man säga, att riksdagens makt då kunde tänkas
bli mindre, men det är dock icke säkert så, art den okunnige är minst
tvärsäker. Snarast synes motsatsen vara fallet, om man ser sig omkring
t. ex. bland tidens diktatorer.
På en punkt synes emellertid en beskärning av riksdagens makt eller
rättare dess initiativrätt vara befogad. Som det är nu, kan varje enskild
riksdagsman komma med vilka förslag han vill utan hänsyn till kostnaden.
Summerar man de belopp, som skulle komma att utgå, om alla vid en
riksdag motionsvägen framlagda förslag bleve bifallna, kommer man upp
till betydande summor. Nu kan det visserligen sägas, art de allra flesta
aldrig hinna över motionsstadiet. Kamrarna slakta effektivt det allra
(mesta. Så mycket mindre tjänar det till. Det är ett rimligt önskemål, att
det huvudsakliga avgörandet i fråga om statsregleriingen skall tillkomma
regeringen, som måste ha den bästa överblicken. En förutsättning är
dock då, art regeringen svarar mot folkmeningen. Det bleve kanske inte
alla gånger så helt med den saken, om SNU får sin vilja fram, men det
är en sak för sig. Hur målet skall nås, synes man icke ha alldeles klart.
Man kan tänka sig, att ett visst antal av ledamöterna i riksdagen måste
stå bakom en motion, som medför anslagsökning, men ett säges icke vara
tillfyllest. Regeringen bör äga rätt att inlägga veto.
Den effektivisering av riksdagsarbetet, som skulle följa med
regeringsledamöternas tillträde till utskotten, vinner kommitténs gillande. Den
obligatoriska granskningen av statsrådsprotokollen anses kunna upphöra.
Opinionsnämnden kan avskaffas. Militieombudsmannainstitutionen kan
sammanslås med justitieombudsmannens. Mot intetdera synes något
vägande kunna anföras.
Valsättet bör bibehållas. Man kunde kanske ha väntat en deklaration
för personlighetsprincipen här, men den saknas.
Den viktigaste nyheten är förslaget om ett riksråd, en slags ny första
kammare, som skulle ha rätt att ta upp till prövning de frågor det finner
för gott. Det skulle ha vetorätt mot riksdagens beslut, dock endast
suspensivt under två års tid. Därjämte skulle riksrådet kunna hänskjuta
frågor till folkomröstning, en institution, som anses böra utvidgas.
Riksrådet skulle göras oberoende av partierna, d. v. s. i realiteten
göras till ett starkt konserverande element i författnimgen. Det skulle
ha följande besynnerliga sammansättning. De 10 främsta ämbetsmännen,
såsom ärkebiskop, generalstabschef etc. skulle vara självskrivna. 10 skulle
utnämnas av Kungl. Maj :t för en tid av åtta år. De övriga 30 skulle väljas
enligt korporativa linjer. Jordbruket skulle genom hushållningssällskapen
utse 10, olika sammanslutningar inom industri och handel 6, fackliga
organisationer 6 och olika kulturella institutioner 8. Vad man än vill
invända, inte kan det bli att byråkrati och överklass skulle bli underrepre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
