Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 353
problemet verkar för övrigt nu åtskilligt förlegat. Tidsdiskussionen
är inne på helt andra, mer livsbejakande, mer uppbyggande och mer
uppbyggliga frågeställningar. Familj- och släkttragedier ha utspelats
i alla tider alltfrån Oidipus och ha sin rot i konstitutionella, biologiska
fenomen, i typ- och karaktärs (miss) bildningar, som predestinera för
brott. Den moderna läkarvetenskapen är till och med på väg att böta
"degeneration" med diet och hygien. Att ställa upp kriminalfigurerna
i Siwertz’ stycke som sedebildligt avskräckande exempel för nutiden
är rena svindeln.
Ett Brott är dock olyckligtvis inspirerat av en verklig händelse och
det är förvånande hur en eljest resignerad, på sensationer så föga
spekulativ ande som Siwertz kunnat frestas till allvarlig befattning
med ett så rått, fantastiskt, vederstyggligt mord.
Överklasskriminalitet är dock intet splitter nytt fenomen, inte heller behöva vi
upplysning om att en socialt högtstående familj kan vara kriminellt belastad,
"groddskadad", murken i roten. Men inbillningarna om oförvitlighet
på samhällets toppar äro ju djupt rotade och avslöjanden ur
överklassens undre värld alltid en sensation.
På Vasa-Teatern gick några kvällar en ny van-Drutensk
kontorspjäs, här kallad London City. Den är tillrättalagd för bred publik
och ger en situationsbild i glädje och sorg från ett modernt kontor,
kanske väl engelskbetonat.
Van Druten har fått blodad tand på miljön — man minns
tacksamt Nio till Sex på sin tid — och får in en nästan kärleksfull
individualitet hos varje liten människokugg på detta konstifika
advokatkontor. Från mäktig chef till springpojken, från yngsta
kontorsflickan till den blodhjartat donerande äldre damen är allt mycket
skickligt psykologiskt klarlagt.
London City behandlades av kritiken nonchalant som en bagatell,
men man bör hålla författaren räkning för den uppmärksamhet han
riktat på en förbisedd men idog samhällsklass. I det moderna
affärslivet råder en slags molok-kult av här antytt slag, ett obekymrat,
tanklöst offrande av människoliv, en ofta oförsvarlig brist på hänsyn till
löneslavars liv och lycka. Bolagsledningar och chefer spara på allt
utom på människoliv — under motivering, att människoliv är det
enda, som sparar sig självt. Med nuvarande bristfälliga
fackorganisation är sådant självförsvar en orimlighet. Hur skulle det vara med
utökad yrkesinspektion ?
Tiden nu är icke dröm och Lenormands Tiden är dröm på
Dramaten för sent ute. Dagens släkte är lomhört för dess djupa men
bräckliga poesi. Nu verkade den gengångare från Maeterlincks smärtfyllda
drömdramatik, utom att själva titeln ger idéassociationer av
Cervantes’ Livet en dröm, vilket väl ungefär är detsamma? Språk- och
idéskillnaden förefaller hårfin.
Hårfina äro ock de analyser den mjältsjuke hjälten ger av sina de-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
