Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 371
Att någon krigsfara skulle vara omedelbart överhängande synes
dock icke troligt. Tyskland saknar väl dock trots de enligt mångas
uppgifter pågående rustningarna de resurser, som, äro nödvändiga,
och åtskilliga av de andra tänkbara deltagarna våga väl helt enkelt
icke sätt vapen i händerna på medborgarna.
VID ÖVERFALLET på de österrikiska arbetarna i februari
fablades dels inom Österrike, vilket kan vara förklarligt, men dels
också i ett mindretal utländska pressorgan av den mera hätska och
arbetarfientliga typen om ett planlagt marxistiskt uppror.
Erfarenheterna nu av svårigheten att kuva de nazistiska upprorsmännen
torde rätt klart visa, att talet om kupp i februari var ett svepskäl.
Det är högst sannolikt, att nazisterna äro långt fåtaligare än
socialdemokraterna fast uppenbarligen äro de i större utsträckning
försedda med vapen. Ett på förhand organiserat motstånd av
arbetarklassen bör emellertid ha varit långt svårare att undertrycka än vad
fallet visade sig vara i februari, då arbetarna togos med
överraskning.
OM VERKLIGT LUGN och stabila förhållanden skola kunna
ordnas, synes det främsta villkoret vara, att det hot som
diktaturländernas hetsande agitation utgör, först försvinner. Aldrig så många
pakter av locarnonatur kunna icke garantera freden, om icke den
goda viljan finnes därbakom. En viss garanti skulle väl dock ett
Öst-Lacarno ge enligt det referat av paktens innehåll, som lämnats.
Den skulle slutas mellan Ryssland, Tyskland, Polen,
Tjeckoslovakien och de baltiska småstaterna och garantera de nuvarande
gränserna mot krigiska försök till ändring. Som garantmakt men
utanför den egentliga pakten skulle Frankrike stå. På samma sätt skulle
Ryssland träda in som ny garantmakt för den gamla locarnopakten.
Tanken har välvilligt upptagits av samtliga engelska partier och
även Italien säges vara gynnsamt stämt. Några nya förpliktelser
önskar England dock icke åtaga sig men det har klart deklarerats,
att redan ingångna komma att fyllas, vilket måste noteras med
tillfredsställelse, ty om England och Ryssland äro redo att ingripa mot
en eventuell fredsstörare är det sannolikt, att de flesta makter
betänka sig mer än två gånger.
Avgörande är ju emellertid, om framför allt Tyskland men även
Polen vilja ansluta sig. Polen förmodas låta tala med sig, men vad
Hitler anser är inte riktigt klart. Någon tysk entusiasm vore för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
