Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Sigfrid Hansson: Tredjemansskyddet i ny version
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredjemansskyddet % ny version 381
område. Härvidlag gjorde sig Landsorganisationen till tolk för
samma uppfattning som hade kommit till utryck t. o. m. i den
reservation, vilken bonde förbundets och högerns representanter år 1929
fogade till ett av andra lagutskottet avgivet utlåtande över den då väckta
högermotionen. I nämnda reservation uttalades nämligen att det
syntes stå klart, att man vid en dylik lagstiftning borde undvika att på
något som helst sätt utforma den till ett vapen mot vare sig
arbetarnas eller arbetsgivarnas organisationer eller att giva den karaktären
av strafflag. Den ifrågasatta lagstiftningen synes, heter det, böra
begränsas till att meddela regler om skadeståndsskyldighet gentemot
tredje man. Professor Bergendal kom emellertid till det resultatet, att
kriminalisering icke kunde undvikas, om man önskade giva
lagstiftningen tillbörlig effekt. Med anledning av betänkligheterna mot att
giva den planerade lagstiftningen strafflagskaraktär har
trettonmanna-kommissionen, såsom i det föregående erinrats om, försökt att finna
en lösning som skulle begränsa kriminaliseringen till det minsta
möjliga. Kommissionen har trott sig finna lösningen i de regler angående
behörighet att vidtaga stridsåtgärder, som återfinnas i
kommissionsförslagets 2—5 §§. Genom att skaffa sig behörighet tillförsäkra sig de
organisationer, varom här är fråga, laglig rätt att använda sig av
ekonomiska stridsåtgärder, och behörighet i laga ordning erhålles
genom att ställa viss säkerhet. Att observera är ju också att i de fall
föreningar äro sammanslutna i en huvudorganisation, t. ex. i ett
fackförbund, är det endast huvudorganisationen som kan erhålla
behörighet. Massåtgärd, som vidtages av enskilda personer eller
organisationer, som sakna behörighet, blir alltid straffbelagd. Om massåtgärd
vidtages av en organisation, som är behörig och har ställt vederbörlig
säkerhet, men åtgärden befinnes strida mot någon av lagens
specialregler, medför detta endast skadeståndsskyldighet utom i vissa fall,
nämligen när åtgärden åsyftar ingripande mot offentlig myndighet,
vittnen m. fl. (7 §), om den innefattar politisk eller religiös
förföljelse (8 §) eller om den vidtages i utpressningssyfte (9 §). Domstol
skall kunna nedlägga förbud mot stridsåtgärd. Om sådant förbud
overtrades, blir påföljden straff. Vad som sagts om massåtgärd av
behörig organisation, som ställt säkerhet, gäller även beträffande
stridsåtgärd som vidtages av enskilda behöriga personer såväl då
fråga är om massåtgärd som då det gäller individuella stridsåtgärder,
men beträffande de senare ha icke några behörighetsregler uppställts.
Även skall straff kunna ådömas den som underlåtit att iakttaga den
i 6 § stadgade underrättelseplikten (varsel) eller som lämnat uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
