Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Alf Hildinger: Familjeförsörjare, kvinnor, skatter och löner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjeförsörjare, kvinnor, skatter och löner 401
Skall man verkligen genom skattelindring kunna understödja
familjer med uppväxande barn och ungdomar, måste det ske på helt
annat sätt. Ungkarlsskatt används ju på sina håll, men den innebär
ej någon lösning av problemet, då det där endast gäller gift eller
ogift. Utgångspunkten för en lösning bör ej vara vederbörandes
civilstånd utan eventuell försörjningsplikt.
Såsom ett löst skisserat förslag må här framföras tanken, att var
och en som ej fullgör försörjningsplikt gentemot någon annan skall
till lika fördelning mellan stat och kommun avstå 30 % av sin
inkomst, i den mån denna överstiger skattefritt grundavdrag; den som
har fullgjort försörjningsplikt gentemot en person avstår 15 %,
gentemot 2 personer 10 %, gentemot 3 personer 5 %, och den som har
fullgjort försörjningsplikt gentemot fler än 3 personer avstår ej
något motsvarande dessa grundavgifter till det allmänna.
Grundavgift på 30 % bör kanske dessutom oberoende av försörjningsplikt
utgå för alla enskildas inkomster utöver t. ex. 25,000 kronor per år.
Vad stat och kommun sedan behöver uttaga i form av direkta
skatter utöver dessa grundavgifter, uppdelas på samtliga medborgare
huvudsakligen efter samma principer som nu, alltså med helt skattefritt
grundavdrag och familjeavdrag. Det sista förefaller kanske onödigt
i detta system, men man bör avgjort hålla strängt på principen om
fullständig skattefrihet för existensminimum.
Ett litet enkelt exempel må belysa, vad detta skulle innebära i
praktiken. Om i ett samhälle en ogift arbetare och en familjefader
med hustru och tre barn hade en årsinkomst på 2,5OO! kronor var
och det skattefria grundavdraget i samhället vore 800 kronor, skulle
den ogifte först betala en grundavgift på 30 % av 1,700 kr., d. v. s.
510 kr. och dessutom skatt för 1,700 kr., medan familjefadern ej
skulle betala någon grundavgift alis och dessutom skulle få något
skatteavdrag för familjen. Skillnaden i beskattning kan väl beräknas
bli närmare 700 kronor till förmån för familjeförsörjaren.
Existensminimum för hans familj ligger visserligen åtminstone 4 gånger 360
eller 1,420 kronor högre än för den ensamme, men det vore en icke
föraktlig hjälp att få hälften av detta belopp i form av lägre skatt.
Ekonomiskt skulle i alla fall trots den verkligt höga skatten den
ensamme vara betydligt bättre ställd än familjeförsörjaren. Exemplet
belyser väl klart orimligheten i de nuvarande förhållandena. För
övrigt kanske det bör tilläggas, att exemplet för enkelhetens skull
gjorts väsentligt oriktigt, då ju den ensamme till nästa år får göra
avdrag i deklarationen på grund av sina stora skatter. Skall exemplet
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
