Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Händelser och spörsmål - Gregor Strasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig blod och vatten. Det gällde att taga ställning i kejsarfrågan. Strasser
var av blod och lidelse republikan och han stred som en vilde för att
man skulle utrota hela det följe som fanns kring kringkelade prinsar,
furstar och grevar i stället för att ödsla miljoner på dem och deras
dagdriveri. Hitler var av annan mening. Visserligen voro både Hitler och
Strasser gamla frontkrigare, men just i denna fråga ser man den djupa
skillnaden mellan dem: Hitler var född utanför Tyskland och för dessa
Ausländsdeutsche är och förblir kejsaren och hans anhang något av en,
Gud. Så ej för de tyskar som uppfostrats och levat i Tyskland och fått
känna kejsarväldet på egen hud. Hitler segrade i denna dragkamp om
de kejserliga. Och Göbbels, som till en början stod så mara sin vän
Strasser som gärna var möjligt, såg i denna motsättning en möjlighet
att göra egen karriär trots att han i den sociala frågan förde en
renodlad socialistisk politik. Han utmanövrerade Strasser.
På ovannämnda kongress skars den första rämnan i vänskapen mellan
dessa båda personer och Strasser, som ej ville släppa alla de trådar han
personligen ägde till männen i det socialdemokratiska partiet. Denna synd
var det värsta Göbbels hade att slänga honom i ansiktet. Vi se litet längre
fram i Göbbels här ovan citerade dagbok, att detta olyckliga drag av
klockarkärlek hos Strasser för arbetarnas ledare, var den krok varpå
Göbbels hängde upp sina senare angrepp på Strasser. »Hos våra
motståndare är han (Strasser) den mest avhållne av oss alla. Detta talar
starkt emot honom.» Så står det i Göbbels dagbok.
Det fanns dock ett gebit på vilket ingen kunde slå ut Strasser, det
fackliga. Bakom denne man stod den massa som vågade offra sig på
gatan, och därför kunde Hitler ej undvara Strasser. Vi se att Strasser
var med i alla viktiga förhandlingar ända till omedelbart före det
ögonblick det var tid att taga ställning till Schleichers kabinett. I Göbbelss
dagbok står den 5 dec. 1932: I Kaiserhof ha vi avhållit en resultatrik
förhandling med ledaren. Vi ha rådslagit om vår ställning till kabinettet
Schleicher. Strasser intog den ståndpunkten att Schleicher bör tolereras.
Vi erforo strax efter orsaken till denna egendomliga hållning hos
Strasser: han hade i lördags haft ett samtal med Schleicher, vilken erbjudit
honom posten som vicekansler. Strasser hade avslagit detta anbud och
meddelat sin mening, att vid nästa val ställa upp en egen lista.
Hur farlig den tanken var, det skulle framtiden visa. Den har kostat
hans liv. Det är icke ringaste tvivel om att Strasser hade höga tankar
om sig själv, ty äregirig var han. Till vad Göbbels säger måste knytas
det faktum att Strasser ville att det nazistiska partiet skulle taga samarbete
med Schleicher för att ernå bästa möjliga verkan och kunna deltaga i
uppbyggnadsarbetet. Hitler, Göbbels och Göring ville kampen om makt
intill ändan, och det var därför intet annat att göra för Strasser än att
gå. Den 6 dec. underskrev Strasser sin — dödsdom. Han sände nämligen
denna dag Hitler ett personligt brev, vari han meddelade Hitler, att då
han ansåg att partiets ledning avlägsnat sig så långt från sitt socialistiska
arbetarprogram, sådant han givit det dess utformning i Sportpalatset den
22 okt. inför 15,000 arbetare, att han inte kunde vara med längre och
had att få slippa komma ifråga som medlem i den regering, som utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
