Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Litteratur - K. Drachenfels: Den verklige Ivar Kreuger - George Soloveytchik: Finansmannen Ivar Kreuger - S. Dmitrievsky: Dans les coulisses du Kremlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 Litteratur
ett väl generellt omdöme. Att Kreuger skulle ha undvikit alla intervjuer
är direkt felaktigt. Tvärtom var han ytterst beredvillig art tala med en
pressman, det var bära det, att man ingenting fick veta. En hel del
påståenden om inrikespolitiska förhållanden här hemma verka en smula väl
tvärsäkra och äro ibland tämligen uppenbart rena gissningar. Men som
sagt, boken är i alla fall upplysande och belyser Kreuger på ett
kompletterande sätt, sedan man varit med om förgudningen under hans
livstid och den totala nedsvärtningen efter hans död.
Den andra ovan nämnda boken är av betydligt mindre intresse. Den
är ytlig och ger en áämre bild även av finansmannen än Drachenfels
mera personliga skildring. Som den dessutom är förhållandevis dyrare,
finns det all anledning att i valet stanna för den förra.
S. Dmitrievsky: Dans les coulisses du Kremlin. Pion. 240 sid. Paris
1933.
Förf. har förut bl. a. skrivit en bok om Stalin, som översatts även till
svenska. Han var, som någon kanske erinrar sig, en tid knuten till
Sovjets legation i Stockholm, då han brot med regimen, och sedan dess
har han levat i utlandet. Hans kännedom om livet bakom Kremlins
kulisser brister måhända därför på en hel del punkter, men å andra sidan
bör han under sitt rätt långa samarbete med de i Ryssland nu styranda
ha förvärvat en ganska god kännedom om deras karaktär och om
kulissspelet.
Den nämnda brytningen visar, att förf. ingen vän är av de linjer, som
nu följas. Han har emellertid lyckats hålla sig förvånansvärt fri från
personlig animositet. Man får intrycket, art han ärligt strävar efter
opartiskhet, då han beskriver en Stalin, en Molotov, en Andrejev och
andra. Han ger sitt erkännande åt personernas goda sidor och det på
ett sätt, som gör att man icke gärna kan få något annat än sympati!
för deras ideella strävanden. Det är kanske strävan efter makt, som
mången gång är avgörande, men man synes icke kunna påstå, att det I
regel är strävan efter egna fördelar, som driver.
Det personliga i historien bör aldrig förbises. Det är sannolikt, att
någon liten kännedom om personerna som personer kan verksamt bf.dra
till att ge en klarare uppfattnifng av det, som sker. Ur den synpunkten
synes Dmitrievskys bok ha åtskilligt att ge, förf:s oppositionsställning’
till trots.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
