Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Frans Severin: Vid en historisk vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte haft något samhällsreformatoriskt program, den har inte strävat
att rubba på liberalismens samhällsprinciper annat än genom den
modifikation, som ligger i själva dess existens. Den har brett ut sig
och vunnit förbättringar utan att medvetet eftersträva en förändring
av själva samhällsförhållandena. Är gränsen för dessa framgångar
nådd så bli uppgifterna andra. Fackföreningsrörelsens viktigaste
uppgifter synas icke längre vara gruppens kamp för sina
specialintressen mot de enskilda företagarna inom ett framåtgående
kapitalistiskt samhälle. Det är tvärtom det vidare framträngandet här
som framkallar själva reaktionen mot fackföreningsrörelsen, och som
sannolikt också sätter en gräns för dess möjligheter utan att i sig
själv innebära en lösning av den konflikt, som heter
fackföreningsrörelsen själv. Men just därför blir fackföreningsrörelsens
uppgifter en intim medverkan i det stora samhälleliga reformarbetet. I
jämförelse med dessa väldiga uppgifter bli frågorna om en mindre
timlöneförhöjning, om bibehållande av de liberala friheterna för
stridsåtgärders tillgripande, om tredje mans rätt etc. blott
andrahandsfrågor. Kan arbetarrörelsen icke lösa de stora
samhällsproblemen, gå dessa friheter i alla fall förlorade. Den största uppgiften är
därför att inrikta samtliga arbetarrörelsens krafter på ett
reformarbete, vars mål är att ställa de ekonomiska krafterna under
samhällelig kontroll och reglering och i samhällets tjänst. I detta arbete
måste även fackföreningsrörelsen medverka, den kan icke ställa sig
vid sidan och inte intaga den icke blott negativa utan inkonsekventa
ståndpunkten att för sig själv bibehålla den liberala friheten, medan
övriga krafter i samhället engageras för gemensamhetsintressets
syften. Ty kan arbetarrörelsen icke genomföra dessa uppgifter, kan
arbetarrörelsen icke samla de positiva krafterna i samhället till ett
positivt reformarbete i samhällssolidaritetens anda, så är sannolikt
gränsen även satt för fackföreningsrörelsens utveckling.
Kapitalismen går under. Sker det i en katastrof går demokratin under med
den. Valet står mellan ett positivt reformarbete och fortsatt
demokrati och folkfrihet eller en negativism, som ändar i en katastrof
och följande diktatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
