Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 27 okt. 1934 - Anders Nilsson: Det socialdemokratiska programmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deft socialdemokratiska programmet 537
Beträffande jordfrågan gjordes vid denna kongress endast den
ändringen att ordet "småbönder" utbyttes mot "småbrukare". Därjämte
beslöts ett uttalande av "varmaste sympati för lantarbetarnas sociala
frigörelsesträvanden och utlovar dem det socialdemokratiska partiets
kraftigaste stod".
Några andra programändringar gjordes inte vid 1908 års kongress.
Vid 1911 års kongress grep man sig an med att revidera de
allmänna grundsatserna, vilka kvarstått oförändrade sedan 1897. Efter
denna revision fingo de allmänna grundsatserna följande utseende:
(De nya eller ändrade partierna lia kursiverats.)
»Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att
den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation
och genomföra de undertryckta klassernas sociala frigörelse, till
betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.
Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation är
nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla,
småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett
mindretals händer och gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till
det nutida samhällets mest utmärkande drag.
Den privata äganderätten till produktionsmedlet var i förra tider en
naturlig betingelse för produktionen, i det den tillförsäkrade producenten
hans produkt. Men i samma mån stordriften undantränger hantverket,
arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta
alla marknadsgränser, i samma mån bliva de verkliga producenterna
förvandlade i en klass av lönarbetare, som i sig upptager talrika elementer
från de under kapitalismens utveckling nedtryckta mellanlagren och har
till sitt sociala kännemärke egendomslöshet och otrygghet med därav
följande beroende och förtryck.
Kapitalismen fordrar emellertid icke blott lönearbetarnas underkastelsem
Även där den låter de gamla mellanklasserna — småbönder’, hantverkaref
småhandlande — formellt besta, undergräver den deras självständighet.
Vad särskilt jordbruket angår får småbonden ofta hårt känna sin
skattskyldighet till privatkapitalet, och den beroende småbrukaren är föga
mindre betryckt än den egendomslöse lantarbetaren på andras jord.
Arbetsprocessens utomordentliga tekniska framsteg, den oerhört
stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående
öppnandet av nya produktionsfält, hela denna kapitalistiska utveckling,
varigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför blott å ena sidan
ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt
av arbetarklassen.
Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna Ödesdigra tendens
i samhällets utveckling arbetarna till en motverkande rörelse. De
organisera sig som klass / fackföreningar för att av arbetsprodukten tilltvinga
sig så stor del som möjligt i arbetslön, samt som konsumenter i koopera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
