Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 27 okt. 1934 - Händelser och spörsmål - Monopolkapitalet i en småstat - Japans eneste udvej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 569
att vid detta gynnsamma tillfälle dra bolaget helt undan privatkapitalets
ödesdigra inflytande.
Ur alla synpunkter vore företaget som skapat för att utgöra
utgångspunkten för en planerad hushållning. Där finnas viktiga råvaror som
järnmalm och brunkol, det har monopol på viktiga halvfabrikat, det
lever sedan länge på statliga hjälpåtgärder och uppdrag av olika slag och
den privata driften har skapat en farlig oroshärd icke blott för Österrike
utan för hela Mellaneuropa. Såväl ekonomiska möjligheter som politiska
överväganden tala enstämmigt för att de enskilda kapitalisterna hållas
borta från detta område, där de så skamligt missbrukat sitt inflytande".
Men äganderätten är helig, den må missbrukas hur som helst. Det finns
ännu folk, som tro, att samhällets skötsel alltid är dålig men den
privata driften alltid bra, och några ingrepp i det kapitalistiska systemet få
icke göras. Dock ligger erfarenheten klar: så länge ett maktlystet
monopolkapital är statspolitikens verkliga ledare, kan världen aldrig vänta
verklig och varaktig fred.
Japans eneste Japan har som det højt udviklet Industriland, det
udvej. efterhaanden er blevet, ingen Muligheder for Selv-
forsyning. Industrien er en Forarbejdnings industri,
der helt er henvist til Indføring af Raastoffer udefra. Betales maa
disse Raastoffer, Jern, Kul, Petroleum, Tømmer, Uld og Bomuld med
Eksportvarer. Bortset fra Raasilke, der foruden Landets
hovedsage-ligste Næringsmidler, Bælgfrugter, Ris og Fisk, er det eneste
Raastof, Japan selv frembringer, eksporteres forarbejdede Varer, især
Tekstil pro dukter. I »normale Tider» gik dette saare godt. Amerika aftog*
den japanske Raasilke og Kina de Tekstilvarer, der i Japan
fremstilledes af indisk Bomuld og australsk Uld, og for Udbyttet kunde Japan
købe Kul, Jernvarer, Maskiner og lign. Men i de sidste 4—5 Aar bragte
to Forhold fuldstændig Forstyrrelse i den japanske Handel. Det ene var
Verdenskrisen. For de kriseramte amerikanske Konsumenter blev Silke en
altfor dyr Beklædningsgenstand, og de maatte lade sig nøje med mindre
flotte Tøjer. Fra 1929 til 1931 sank Prisen for Silke paa
Verdensmarkedet fra 51,11 til 26,39 pro 100 kg og ydermere gik den japanske
Silkeeksport ogsaa rivende ned i Omfang. 1931 skete den anden Katastrofe:
af politiske Grunde boykotteredes japanske Varer i Kiina. Det var ett
frygtelig Slag for Japan: Eksporten til Kina gik ned med 213 Millioner
Yen, d. v. s. med 47 o/o (indtil Maj 1933). Virkningen af Boykotten
skærpedes yderligere ved, at Verdenspriserne paa de japanske
Eksportartikler paa Grund af Verdenskrisen sank til et rent Minimum, medens
Priserne paa de Varer, Japan importerer, ikke var sunket i nær tilsvarende
Grad. For at kunne indføre et vist Kvantum Kul, Jern eller Maskiner
maatte Japan altsaa nu eksportere et langt betydeligere Kvantum
Raasilke eller Tekstilvarer, og det paa et Tidspunkt, da den japanske Eksport
lige havde faaet to katastrofale Knæk!
Situationen var forfærdende. I det ene Aar 1929—30 var Eksporten
sunket med 31,6 o/o og Importen med 30,2 o/o. Skulde et fuldstændigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
