Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Händelser och spörsmål - Lever det röda Wien ännu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Händelser och spörsmål
reaktionär diktatur t. ex. Tyskland eller Italien. Det beror dels på den
österrikiska fascismens inre svaghet, eftersom den saknar varje som helst
jniassunderlag, vilket gjort Hitlers eller Mussolinis herravälde så farligt,
men dels också på traditionen från februaristriderna, som trots nederlaget
givit arbetarklassen känslan, att rätten låg på deras och blott makten på
den andra sidan.
Denna förtrupp är emellertid till sin ledning och sina medlemmar rätt
olik den gamla socialdemokratiska funktionärsapparaten. Endast en
bråkdel av dem, som förut inkasserade bidrag, besökte föredrag och
fullgjorde valarbetet, kan användas i det svåra och riskfyllda arbetet under
de nuvarande förhållandena. De tidigare organisationer, som i dag
utgöra de aktiva gruppernas kadrer, äro icke de gamla funktionärerna,
fastän berömvärda undantag finnas, utan framför allt skyddsförbundet och
det socialistiska ungdomsförbundet. Det ligger i sakens natur, art det
framför allt är de unga, som nu utföra det aktiva socialistiska arbetet.
Det gäller i allmänhet för alla grupper, som nu äro verksamma: om
de revolutionära socialisterna (nyligen omdöpta till förenade socialistiska
partiet), vilka vilja fortsätta det förutvarande socialistiska partiets
tradition, om kommunisterna, vilkas parti sedan februari fått många nya
medlemmar, om röda fronten, som står mellan dessa båda, och om den största
och mest betydande organisationen, det förut opolitiska skyddsförbundet.
Alla stödja de sig framför allt på den yngre arbetargenerationen.
Det är naturligtvis icke lätt att uppskatta storleken av denna förtrupp
och något försök därtill skall heller icke göras. I varje fall kan man räkna
den i tiotusenden. Men var har det blivit av dessa hundrarusenden, som
förut voro enkla medlemmar i partiet eller fackföreningarna eller de
otaliga kulturella organisationerna?
Låtom oss först avskilja den relativt sett ringa del, som låtit sig
likrikta. I den mån sådana förekomma, rör det sig till största delen om
folk, som tidigare blott för egen fördels skull (vissa kommunalanställda)
eller såsom en modesak tillhörde socialdemokraterna, eller sådana som
under allehanda förevändningar låtit nästan öppet sälja sig (en del
fackföreningsfunktionärer). Mera betydande är den del, som sjunkit ned i
likgiltighet. Tusenden av de forna medlemmarna voro i själva verket
alltid nästan »opolitiska» och ha nu förlorat kontakten.
Kvar blir dock ett stort antal medlemmar, som till följd av ålder,
ställning eller personlig böjelse icke kunna komma i fråga för aktivt arbete
numera och som dock bevarat sin gamla övertygelse och förblivit den
socialistiska idén trogna fast kanske inte i den gamla partibetydelsen.
Dessa framträda icke utåt men art de finnas och på ett eller annat sätt
verka i tysthet ser man bäst, om man råkar möta en gammal bekant. I
Tyskland eller Italien skulle man förmodligen vara mycket försiktig inför
en person, man icke sett på veckor och månader, men i Wien råkar man
för det mesta strax in i ett politiskt samtal och kan nästan alltid
konstatera, art den andre har förbindelser med sina gamla kamrater och erhåller
illegala tidningar (det finns sådana som ha större upplaga än något
regeringsorgan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
