Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Händelser och spörsmål - Roosevelts seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Händelser och spörsmål
imanskåren. Även ur väljarsynpunkt är det alltså uppenbart, att Roosevelts
politik vunnit godkännande, särskilt som det brukar vara svårt för ett
parti vid makten att stärka ställningen vid dessa »mellanval». Räknat i
»mandat vunno demokraterna 13, medan republikanerna förlorade 10.
De år, då presidentval äger rum, »drar» iden segrande kandidatens namn,
men vid »mellanvalejn» saknas ofta den dragningskraften, Denna gång
kan det emellertid sägas, att Roosevelts namn hemburit segern. I de
flesta fall har stridsfronten gått för eller mot »den nya given», vilket
visserligen inte alltid betytt, art alla republikaner varit motståndare,
I åtskilliga fall ha republikanerna segrat, sedan kandidaten förklarat sig
stödja Roosevelts politik och i några ha republikaner t. o. m. haft
Roosevelts officiella stod, såsom senator Johnson i Kalifornien.
Men å andra sidan kan man heller inte räkna alla valda demokrater
som Roosevelts lydiga anhängare. I senaten antas det att alla 69
demokraterna komma art stödja presidenten i viktigare frågor — såvida han inte
går för långt åt vänster. Gör han det, befarar man, att icke mindre än
17 stycken skulle vara benägna art sätta sig till motvärn. I alla
händelser ginge ju majoriteten dock icke förlorad men väl det kvalificerade
flertal, som ibland erfordras. Å andra sidan kan Roosevelt räkna på
stod för en vänsterpolitik från sex eller eventuellt nio a tio
vänsterrepublikaner samt från farmer-labors representant och den progressiva La
Follette. För övrigt finns det inom det demokratiska partiet en liten
grupp om åtta-nio senatorer, som äro att räkna som en radikal falang.
Mandatomflyttningen är ju icke numerärt så värst stor. Mest
uppseende väckte det, att det av gammalt republikanska Pennsylvanien valde
demokratiskt, och det är egentligen detta faktum, som gjorde, att
demokraterna ökade sitt mandattal. Utom denna stat röstade ytterligare fem
för Hoover 1932. Av dessa förblevo tre trogna även i år, i en blev det
»mera delat och i en, Connecticut, segrade demokraterna. Där valdes
såvitt meddelandena givit vid handen de enda socialisterna, dock icke till
kongressen utan till Connecticuts egen legislatur. De voro summa fem.
Man bör kanske heller inte glömma, att Upton Sinclair med sitt
Epic-program blev slagen i Kalifornien. Länge såg det ut, som om han hade
rätt stora segerchanser, men sedan Roosevelt tydligt förklarat sig mer än
ointresserad och Sinclair lyckats stöta ett par av de underliga rörelser,
som denna stat har sådan uppsjö på, var det rätt tydligt, art hans ut^
sikter voro små eller inga. Han samlade dock många röster.
Båda de gamla partierna rymma alltså alltjämt radikaler och
konservativa sida vid sida. Om det skall komma någon uppdelning efter
andra linjer står i vida fältet. Somliga tro sig ha sett fröet till ett
framgångsrikt tredje parti med radikalt program i den progressiva
organisation, som i Wisconsin står under ledning av bröderna La Follette, och
till vilken andra radikala organisationer i andra stater skulle kunna
tänkas ansluta sig såsom farmer-labor i Minnesota. Det är möjligt, att
Roosevelts ställning är så stark, art han i spetsen för en mera vänsterorinterad
organisation skulle kunna skapa om partibildningen, men många tvivla ju
på om han själv är att räkna till vänsterelementen. Sannolikt synes dock
vara att om någon tendens- skall komma till synes, blir den vänsterbetonad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
