Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
In- och utrikes
men det må gärna sägas, att full anledning till utredningarnas
igångsättande förelegat.
Monopol kunna sägas vara berättigade ur tre synpunkter: det kan
gälla sådana ting, där staten ur hygienisk eller moralisk synpunkt
bör ha det avgörande ordet, de kunna vara den lämpligaste vägen
att genomföra en beskattning och man kan eventuellt uppnå en
rationalisering av driften i fråga. Tidigare ha åtminstone vissa
borgerliga kretsar icke ställt sig avvisande mot monopol av det
förstnämnda slaget och man kan kanske ha rätt att vänta, att de
icke nu helt plötsligt övergivit denna sin gamla ståndpunkt. Att
man genom monopol kan nå en effektiv beskattning utan att därför
konsumenterna utsättas för hårdare tryck än som avsetts, synes
tobaksmonopolet vara ett ganska gott exempel på. I varje fall hör
man rätt lite om att den där tillämpade metoden bör övergivas. Vad
så slutligen det sista motivet angår kunna naturligtvis alltid
invändningar resas. Det är högst förklarligt, att de som nu äro
sysselsatta i den näring, för vilken monopol ifrågasattes, icke vilja vara
med om förändringen. Men det är ganska underligt, att man i
samma andedrag invänder dels att skötseln i monopolform kommer
att bli mindre effektiv och alltså dra proportionsvis mera kapital
och arbetskraft och dels att en monopolisering kommer att ställa
de nu anställda och sysselsatta utan försörjningsmöjligheter. Det
ena eller det andra kan vara riktigt men icke bådadera samtidigt.
De högljudda klagomålen från de med bensindistribution sysselsatta
tyder med stor bestämdhet på att allt nu icke är som det bör vara,
ty hur skulle det annars vara möjligt, att en stor del av dem skulle
bli överflödiga? Då ställer sig den frågan omedelbart, om det ur
samhällets försörjningssynpunkt kan vara rimligt, att en viss
näringsgren skötes så, att ett uppenbarligen icke ringa antal däri sysselsatta
personer äro fullständigt överflödiga för en rationell skötsel. Eller
med andra ord, må vi bäst av att gräva med tesked eller med
grävskopa? Svaret kan ju icke gärna bli mer än ett: all verklig
rationalisering ger möjlighet till höjd behovstäckning för alla. Givetvis
är det alldeles riktigt, att de som rationaliseras bort måste skaffas
annan sysselsättning, men i princip är det bättre att låta dem gå
lediga och låta dem underhållas som förut, eftersom avkastningen
i näringsgrenen lika väl bör räcka till för det efter som före
rationaliseringen. Väl kan det synas onödigt att öka besvärligheterna
att skaffa sysselsättning under en tid, då så många redan gå tvunget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
