Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Alg. Bengtson: Sockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S O C K R ET
DRAG OCH DATA UR STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR.
Av ALG. BENGTSON.
Våra dagars ekonomiska diskussion såväl som de flesta länders
ekonomiska politik rör sig allt avgjordare kring de två polerna:
staten—näringslivet. Den demokratiska statens såväl som
diktaturstatens mål är härvid att med alla de medel varöver den förfogar,
lagstiftning, kontroll, kapitalinsats, tvinga det privata företaget till lojal
tjänst i det stora folkhushållet. På alla punkter, där detta inte
lyckas, tvingas statsmakterna att samtidigt som det privata initiativet
avkopplas i dess ställe steg för steg skapa samhälleliga organ som
taga hand om företagarens uppgifter. På ett nytt och bredare plan
fullföljer staten här de senaste decenniernas socialpolitik. Men
medan sociallagstiftningen av sin natur begränsades till att mildra
vådorna av ett hänsynslöst exploaterande kapitalistiskt system, tvingas
den nya politiken att direkt ingripa i detta system och omforma det
efter statens, d. v. s. folkets intresse. Denna politik måste i den
demokratiska staten, där den ledes av socialdemokratin, resultera i
ett uppbyggande av den socialistiska planhushållningen.
Vill man inom svenskt näringsliv söka spåren av denna tvekamp
mellan statsintresse och privatföretag, bör man icke förbigå
sockerindustrin. Få svenska företag torde haft så mycket med statsmakten
att göra som Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Få svenska råvaror
ha givit anledning till så mycket bekymmer, föranlett så många
utredningar och sakkunnigbetänkande som den lilla sockerbetan.
Man kan dock icke säga att det var ett statsintresse som
tillgodosågs, när sockerbetor under 1800-talets senare hälft i större
utsträckning började odlas i den svenska myllan. Landets socker
försörj ning hade dessförinnan ernåtts uteslutande genom import dels
av konsumtionssocker, dels av råsocker, vilket senare förädlades vid
inhemska raffinaderier. Då denna import var belagd med en
avsevärd tull, tillgodosågos statens aktuella finanser mycket väl av denna
ordning. När likväl en svensk betodling och därpå grundad
råsocker-produktion så småningom uppstod, minskades givetvis importen av
råvaror och därmed de statliga tullinkomsterna. Detta föranledde
statsmakterna, som inte ville se sina inkomster minskas, att belägga
det inhemska råsockret med skatt, och sockret förblev under långa
tider en rikligt flödande inkomstkälla.1
Trots det minskade tullskyddet, vilket blev den reella effekten av
sockerskatten, hade den nya industrin perioder av hastigt uppsving.
I början på 1870-talet funnos således utom fabriken i Landskrona,
* Under 80-talet höllo sig statens inkomster av sockertullen omkring 10
milj. kr. årligen, för att under 90-talet hastigt sjunka. 1895 voro de nere i
6 ^2 milj. och 1900 i 1 ^ milj. kr. Under samma tid steg inkomsten av
sockerskatten från c:a }4 milj. kr. i slutet av 80-talet till 8 % milj. 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
